MAREN ARA sir reRrrR RR rrRA 555 rn TR rrRnn gjort. Han kunde ju både dricka, röka och spela kort och dertill sjunga glada visor vid pianot, som han trakterade med ovanlig talang. När härtill kom att han, ehuru så ung, redan egde huset Jefferssons förtroende; hvad kunde man väl mera begära? Gubben Bengt deremot drog sig något för den stora äram, såsom ban med den allrasomfinaste skymt af ironi kallade brorskapsprojektet, och bad på förhand om ur säkt, ifall han med bondens vanliga misstro tll berremännen då och då skulle glömma farbrorskapet och begagna herretiteln. Melcher Winke lätsade emellertid ej förstå den Jilla udden, utan var nöjd med inled: ningen till sin affär och med gig nja Då gnbben Bengt på aftonen ätervände med sofa gäst, fasthöll han med orubblig envishet sin rättighet att få ro sitt främmande, likasom han med stolt förakt afslog patron Adlers anbud att få låna en bättre båt från bruket eller evt par roddkarlar derifrån, för att öfverföra de besökande. Dålig karl är den, som inte hjelper sig hem, då han hjelpt sig bort — förklarade fader Bengt. — Och rodde jag den gamla ekan 4 storm och motväder, kan jag väl också ro nu, när sjön står som en spegel Brukspatronen, som kände sin grannes envishet, slösade icke längre med några öfvertalniogar, utan bjöd sing gäster ett gladt farväl nere vid stranden, 1 det kan skämtsamt hånade sin väns bräckliga farkost. Ja, bror Eskilsson, vore du sjelf into tätare karl än din graneka, så finge du inte länge behålla ortens förtroende. : All täthet är relativ, bästa farbror — anmärkte Melcher — och den här båten har bevisat sin sjöduglighet för en gång i dag. — Men hverå ken bevisa farbror Eskilssons täthet? — sporde dea ynge köpmar: pen tyst och försigtigt sin farbrors kbrekspatronea, medan hans farbror bergsman: nen något bullsrsamt sysslade med årorna och de lösa sittbrädergna i båten. Eskilssons täthet? — gyarade patron Adler Jika sakta och rätade upp sig som om