VINGLAREN.) BERÄTTEILSE AP JOHAN JOLIN. Men käre herr blifvande kommerseråds, tillade den kolossale värden på Kolhyttan, förgapa sig inte på skön Inga, ty vid mitt illande lif, det blir bara hopplös suckankärlek af. Hon ska ha en bergsmansson, nästan lika rik som käre pappa sjelf, deseutom en grann pojke, så simpel danneman ban är, och med uppsyn och hållning som en kunglig adjutant, det vill jag lofva, eller hur bror Eskilsson? Der ä både lofven och bållen lika goda, gvarade fader Bengt med godmodig skrytsamhet. Den gössen ska allt benrangelskarlen ha respekt för, och vackra ättlingar ska det nog också bli efter sådant ett bergsmanspar. Lika barn leka bäst, säger ordspråket. Efter något lång väntan, som dock icke var särdeles svär att stå ut med efter den bastanta frukosten, serverades en ståtlig middag, värdig den rike brukspatronen Ad lev, då han mottog en agent för det rika handelshuset Jefferston. Dyrbara viner flödade, och oaktadt alla mhåttlighetssträfvanden befunno sig både fader Bengt och Melcher Winke på aftonen vid ett särdeles upprymdt lynne. : Den unge agenten begagnade tillfället att försäkra sig om gubbarnes bevågenhet genem en ödmjuk anhällan att få säga farbror till de så gästvänliga och vördnadsbjudande bergskarlarne, Brukspatronen mottog förslaget utan proi och under förklaringen att Melcher Var en at desällskapatrefligasie bekantskaper ban ) 8e A. B. nr 25—28, 1