så har jag gudskelof merg i blå armar och ben! Med dessa ord spände den gamle sina fötter mot det bräckliga golfvet med sådan jättekraft, i det han tog ett motsvarande väldigt årtag. att en al do murkna botten plankorna brakando öppnade ett litet svalg, hvarifrån vattnet plötsligt inströmmadsa. Bäåtsn fyllåes ögonblickligen och började sjunka, Hjelp, hjelp! skrek Melcher Winke medan gubben Bengt under tyst förtviflan ötvertänkte följderna af sin oförsigtighet Den hotande molnväggen hade med för vånande hastighet uppnätt zenith, en åsk skräll besvarade Melchers rödrop, och tunga regndroppar började piska de nödställde. Här finns ingen menniska till hjolp!pustade den gamle, gom klamrat sig fast vid fören af den sjunkande farkosten. Nog kan jag simma i land, men jag vill inta öfverge er, farbror Eskilsson!stammade Melcher, Jag orkar inte heller bog: sera ekan, om inte vinden vill drifva den mot stranden. Simma ni, ange vän! Fänk på er ung. dom! De gamla ska alltid gå till botten! fiägade horgamannen, sedan en våg kort förat öfversköljt håns kala hjessa, från hvilken den bredskyggiga hatten affallit. Om ni kunde hälla i er säkert, skulle jag simma tillbaka bakom bergndden och ropa på hjelp från Kolhyttan. Här kan ingen höra vära nödrop. Jag tror nog att gkan ska bära er engam.; Ho får göra hyllket hot vill. Det blir ändå söm vär Herre vill Dambeot ska straff hala Kan nj igte simma det ringaste? sporde Melcher ångestfull:, kämpande med sin lust att så fort som möjligt berga sig sjelf och gin menniskokärlek, som i detia kritiska ögonblick nästan öfverröstade egoismen, Den gamle skakade nekande på hufvudet, ty en brotisjö förstämlilade hans tunga. sOm jag bara könde få en bräda eller båda årorna under era armar, skulle jag