ycket afgörande. I Berlin rådde de t.ex. lott öfver 6000 röster met 9300 och detta en valkrets hufvudsakligen bebodd sf aretare, och der deras egen ledare, Hasenlever, var uppställd mot Schulze-Delisch. en valkrets i Brandenburg såmlade de nappt 4000 röster mot 7300, under det de å ett ställe i Sachsen lyckades ernå 6300 sot 7,400. I Hamburgs tvenne valkretsar örfogade de öfver respektive 6,150 och .250 mot 10.400 och 10.300 och i de båda olsteinska kretsarne erhöllo de, i Kiel 500 mot 11.800 och i Ditmarschen 7.500 not 10.000. I Berlin röstade alla de kleri ala på Hasenclever likasom, omvändt, 80ialisterna i Mainz röstade på den klerikale Moufang. Denna allians mellan de opposiionella partierna har man iakttagit äfven id de förra valen i Kurhessen, der ultrarotestanter, partikularister och ett agrariskt arti, ett slags landtmannaparti, röstade illsamman med de klerikale, utan att dock unna segra vid mer än ett enda val. I le östra provinserna ha valen tillfogat de conservativa en hel serie nederlag och det ir blott några enstaka bland deras mera ramstående män som lyckligt genomgått lenna skärseld. Så till exempel general Moltke i Memel, Arnim Heinrichsdorff i Veustettin och Brauschitsch i Elbing, under let dock till och med Manteuffel, förre remierministern, fallit i genom och de fleste vödgats ge plats åt nationalliberala eller åt nän ur framstegspartiet. De båda sistnämnda artiernas samfällda styrka kommer derföre tt omfatta nära hälften af riksdagens alla edamöter och både de och de frikonservaiva ha ännu ett par platser till sitt förforande så att de kunna låta framstående, å andra ställen slagna kandidater komma n i riksförsamlingen. I Berlin ernade såedes framstegspartiet uppställa såsom kan-! lidat en viss Herz från Bäjern, samt för-. söka att öfvertala dr Virchow att mottaga len plats som nyss vunnits af Schulze Delisch. I anledning af den så mycket omtalade bullan om ett blifvande påfve 7 al, yttras angående detta val och den håll ning, italienska regeringen anses komma att intaga till detsamma, i en korresponJens frän Rom till Independance Belge af len 23 i förra månaden bland annat följande: Vår utrikesministers not afsändes ome: deibart efter de senaste kardinalatnämningarna och motiverades genom det sakförhållandet, att det italienska kabinettet icke var okunnigt om tillvaron z2f en bulla, afsedd att ändra konklaveng hittillsvarande sam: mansättning. Hr Visconti Venosta visste mycket väl, hvad denna bulla gick ut på, och visste, att hon bemyndigade kardiaa: lerne att i vissa fall förlägga konklaven utom Rom, Som bland dessa fall var inbegripet det, då kardinalkollegiet icke hade tillräcklig frihet för att skrida till ett kanoniskt val, har Visconti Venuosta ansett aig böra förekomma de förvecklingar, som kunna uppstå vid Pius IX:s död genom att redan nu bestämma och kungöra, hvilken hållning italienska regeringen i sådan händelse kommer att intaga. Denna ifver hos vär utrikesminister att förklara sina afeig ter var äfven motiverad genom vissa kardi nalers kända tendenssr, som börja gifva sig tillkänna genom hemliga agitatiouer, hvil kas syfte är att förbereda något siags knalleffekt. Inom kardinalkollegiet barett parti bildat sig, som åsyftar att införa den nya grundsatsen, att under den heliga stolens ledighet den högsta apostoliska myndighe ten provisoriskt tillhör kardinalkollegiet, som ensamt eger döma öfver den procedur det bör tillämpa i fråga om återbesättandet af den påfliga stolen. Detta parti utgöres af flertalet af de italienske kardinalerne. hvilka enligt den romerska traditionen icke vilja ändra sätet för den kyrkliga myndig heten, i hvilken ställning hon än må be fions sig. Deatta parti, som representerai flertalet af det italienska elementet, är dock endast en minoritet inom kardinalkollegiet Den verkliga majoriteten, bestående af de utländske medlemmarne och minoriteten a! italienske, är af andra åsigter. Hon be traktar det blifvande påfvevalet såsom af görande; hon ställer sig på den ståndpunkt att påfvedömets framtid beror på den häll ning Pins IX:s efterträdare kommer att in taga, och resonnerar sålunda: Den nys päf. ven bör icke visa sig på Roms gator, ty hans närvaro på offentliga ställen eller i kyrkorna skulle innebära ett erkännande a! folländade fakta och bevisa, att han till sin person är fri och oberoende och sälundö utan hinder kan utöfva sitt andliga embete. andra sidan skulle ena påtve, som blitvir fritt vald i Bom af en kunklav, som sam manträdt utan all pression af den verldsliga makten, icke utan att till en viss grad göra sig löjlig kunna återtaga samma roll a! fånge som den nuvarande påtven. Å andra sidan skulle det vara svårt att finna en påve som ville på förhand underkasta sig en isolering, som gjort Pius IX storiden katolska verldens ögon, men som säkerligen skulle ha gjort hans efterträdares förtvifian. För att undvika dessa olägenheter vet ma: joriteten endast ett medel — att välja den nye påfven i utlandet och sedan låta honom stanra der samt sålunda sätta de katolska makterna i stånd att mera verksamt än de hittills kunnat göra arbeta för påfvens återinsättande i hans verldsliga makt. Visconti Venostas not går just ut på att paralysera de försök, som komma att göras i denna riktning. I detta dokument, till kännagifver vår utrikesminister. -på samma