Det började småningom skymma i An gustigvällen och täta mola skockade sig j fonden af det vackra bergiga landskap, öf ver hvilket man hade en storartad utvigt ifrån sjön. Med det lättrörliga ombytliga. lynne, hvil: ket är så karakteristiskt för fjöllsjöar — såsom detta vatten, inklämdt mellan höge brådstupande berg med skäl kunde benäm nas — började den nyss så genomskinligt klara vattenspegeln plöteligen bli vid yre sigt humör under de skarpa vinistötar, som ge frän molnväggen i fjerran, och inom ninuter toppade sig skummande vä hvilka blefvo på pygket allvarsam male. som vinden nu strök längs den tre mil långa sjön, då den deremot få förmid dagsfärden till Kolbyttan endast blåst tvärs öfver det en fjerdedels mil smala vatten bandet. Också stänkte redan en och annan bölje helt närgånget sitt skum upp på den ele ganta stockholmsarn, som förgäfvos sökte skydda sig med sin resschal. Vi hade allt gjort klokt, farbror Eskils son, om vi lånat pågon af de större bi tarne,r Har Ingen fara, upge vän! Ynonan stor men kommer riktigt i gång, ä vi ötver på andra stranden. Men det frimodiga svaret afklipptes al er större våg, som vältade en så stor del a! sitt innehöll i ekar, att denna blef nära halffoll med våtteh. Åhå, talar du ur den ton2utropade gubben Bengt frimodigt, medan Melcher fat tade det trasiga öskaret och började försökot att länga farkosten, 2dh ska yi sätta hårdt met bårdt. Den, som sprängt berg i sin urgåom, ska väl kunna bryta cen väg på gamla dar. Och härmed stäfvade talaren ekan rakt mot vinden, för att undvika brottsjöarne från sidan. sVi få kryssa oss fram, så slippa vi fotvattnet, — Det pustar emet bra Hog, men