det gällt hans egen affärskarlsära. Bed huset Jeffersson köpa gubben för femhundra: tusen, och vinsten ska bli betydlig, det vill jag lofva. Hvad är det du nu lofvar igen? replikerade fader Bengt muntert, sedan han fått farkosten i ordning ntan att ha hört ett ord af det tysta samspråket mellan de på båtbryggan stående. Jag lofvar bvad du kan hålla — genmälde atron Adler — må nu bara ekan hålla vad du har lofvat. Och i förnöjelsen öfver sitt infall skrat tade den kolossala värden sh hjertligt, att det lät som en aflägsen äska för hane vänner, och urkedjan losspade jemte en af knapparna i haus väldiga sammetsväst. :Jag ska läta klara en af båtarna här och hålla utkik på er en stund. Mitt illande lif! Ni har gunös inte lefvat så flott i dag, att ni flyter på qvällqvistep. Ha, ha, ha! Anyo urladdade sig förnöjelseb öfyer infallet nnmro tvåiett sådant jätteskratt, att änn ett gar knappar lemnade sin plats i den något för trånba västen. Låt gå! Ett godt skratt är yärdt måpga dussin västknappar! Adjö och farväl i sam resa och skrik innan ni får mun full med yatten! Ja, kära jror har. alltid munnen full med munväderlv — repiikerade fader Bengt, skrattande och stötte ut från bryggap. Under några friska krtag flög den lilla farkosten iäs som en spån öfver den stål blanka vattenytan. Patron Adler följde den med vaksamma ögon Ifrån påtbryggans säto och viftade farväl med sin brokiga silkesnäsduk, medan Melcher hurrade för sin nya farbror och derefter sjörg en hurtig sjömansång, som klingade ståtligt i qväl len och framlockade mångdubbla genljud från bergen kring stränderna, Dock nu gled båten bakom en framskjutande berguåde, Preukspatronen och agenten från Stockholia vexlade fnng ett par hurrarop och gästerna kunde ej längre skönjas af sin välvillige värd,