Aftonbladet – 4 februari 1874, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet. Stockbolms Dagblad n:r 17 innehåller er artikel, som afser eit utfall emot svenska ängfartygsbefälhafvare; och som vi affattat ett gevmäle för att bemöta artikeln, men vi dlifvit vägrade att få i Dagbladet införd värt svar, fö vi vördsamt hemställa, att red, som visat sig hysa aktning för olika menin. gar, mktte tillåta oss få i Aftonbladet in. tagna både angreppet och svaret, eller ock. om utrymmet icke sädant medgifver, endast värt svar. Stockholm den 27 Jan. 1874. Ångbåtsskeppare. Till redaktionen a! Stockholms Dagblad. I anledning af den artikel med rubrik Något om ångbätsförluster: som en insändare med signa. turen S författat, och hvilken artikel blifvit in. tagen i eder högt aktade tidning för den 22 i denna månad, få vi vördsamt gifva svar på tal. Utan att ingå i någon slags undersökning eller utredning om orsakerna till de olyckor på sjön, som under sistförflutna året drabbat åtskilliga svenska ångfartyg, har S. behagat utfärda en bauvnlysningsbulla, snart sagdt. mot en hel sambällsklass — de svenska ångfartygsbefälhafvarne. Han söker skräwma den trafikerande allmänheten, företagsamma rederier och beräknande assuransbolag för dessa ångfartygs befälbafvare såsom om de vore de farligaste äfventyrare och de okunnigaste män i sitt yrke. Till stöd för den paniska förskräckelsen söker S. frammana ur grafven skuggan af en för några år sedan härstädes afliden dispacheur och vältrar på honom det yttrande, som S. med begärlighet upptager till sitt ogety eller att af 20 sjöolyckor 19 varit förorsakade -genom befälhafvarnes vårdslöshet och tanklöshet, för att icke säga okunnighet-. Ingen kan lifligare än vi beklaga de olyckor. som inträffa på sjön, och gerna må utredning i hvarje särskildt fall göras. då olycka inträffat, buruvida befälhafvaren genom vårdslöshet och tanklöshet förorsakat densamma. Gerna må domstolsväsendet förbättras för att kunna rätt bedöma verkliga grunden till haveri eller skeppsbrott. så att den befälhafvare. hvilken uppenbart försummat sin pligt i vården af andras lif och angelägenheter. må framställas för allmänna opinionen; men ve den, som af egennytta elier andra lumpna beräkningar förvexlar den skyldige med den oskyldige, gör den saker som saklos är, eller genom vrängda framställningar kastar skugga på en hel samhällsklass — en samhällsklass, som har nog af bekymmer: och faror för sitt lifs uppehälle utan att behöfva särskildt brot tas med giftiga insinuationer. Vore det så sorgligt och ynkligt, som . låter förstå. att endast 5 procent af svenska. ångfartygsbefälhatvarne vore skicklige, praktiske och försigtige navigatörer, så vore det bäst att återstående 95 procent afskedades för att utbytas mot utländingar. Desse svenske befälhafvare kunde ity fall hoppas på att i främmande länder vinna ett bättre omdöme, än de bemma åtnjutit, eller lika välförtjent, som det svenska namnet i utlandet lyckats tillvinna sig. Den, som vill klendra de svenske befälhafvarnes förfaranden, torde behöfva gå djupare i saken än S. gjort och taga i betraktande, huruvida ångfartygsolyckorna äro, med afseende å mnuvarande antal ångfartyg, större än i ardra länder; huruvida kunskaperna hos befälhafvarne, innan dessa lemna navigationsskolorna, äro sämre än i utlandet; huru lotsväsendet är inrättadt och tillämpas m. m. Att S. icke tagit någotaf sak i skärskådande bevisas bäst af hans yttrande. huru kursen skall sättas för fartyg, kommande från Nordsjön med destinationsort till Kattegat. Antagligen afser S. icke det fall, att fartyget går i klart väder atan tjocka; och han påstår, att under så dant förhållande det är bättre att angöra norska kusten än den jutska af skäl, bland annat, att gorska landet är mera sigtbart än det danska — en nyhet, främmande för hela verldens navigatörer, eller att i tjocka ett land är mera sigtbart in ett annat. Slutligen och då S. far fram med den osanningen, att de svenska ångfartygsbefälhafvarne hufvudsakligast navigera somwartiden och i vac ert väder, samt att de fördenskull icke hafva kännedom om navigering vintertid i Nordsjön, Östersjön och Kattegat, anse vi oss böra erinra, utt tjocka, storm och strömsättning finnas alla irstider, och att allmänheten väl vet. huru tiligt sjöfarten för ångfartygen på Östersjön, Kattegat och Bottniska viken årligen börjar, ch huru sent den slutar, äfvensom att S. utan vifvel är en person. som utöser sin galla öfver svenska ångfartygsbefälhafvare, derför att hen åsom intressent i assuransbolag icke hvarje år! år tillfredsställa sin lusta att i utdelning qvitsera 30 å 40 procent. förgätande, att äfven seseNartygen orsaka förluster för dylika bolag. Må S. ur sin vredes skålar ösa lagom på de venska ångfartygsbefälbafvarne! Vi blott på; ninna honom om Frithiofskaldens ord: i Hur man också öser, hafvet i Öser man ej ut ändå.s i Stockholm i Junuari 1874. , i Angbåtsskeppare.