Aftonbladet – 4 februari 1874, sida 2

summor, hvilka nu på granskarens feta, röda och skinande anlete framkallade ett sä lyck: saligt leende. For öfrigt hade naturen sällan skapat en näsa så lämplig för glasögon som bruks. patron Adlers, ty likt fördjupningen mellan kamelens två pucklar — fanns det på den Adlerska näsan, för öfrigt en trogen bild at den mest bloxstrande välmäga, en liten dalsänkning enkom afpassad för glasögonbigen. Också var det med en vises systematisk skicklighet som patron kastade sina guldglasögon ur sadeln vid anblicken af de in trädande, medan ban deremot under stor anaträngning reste sig ur stolen och hängde pipmunstycket med thy åtföljande rökapparat på en särskild krok å bokhyllan bredvid skrifbordet. Nej, mitt illande lif! Sebror Eskilsson! God dag, käre bror! Välkommen, välkom. men! Jag tror jag bar inte sett dig på en hel månad? Hvad för du för hygglig laddånivg med dig? Den behöriga presentationen försiggick nu, Melcher visade sitt rekommendationsbref och gin fullmakt, mottogs med omfamning och nästan lyftades af patron Adler upp i hörnet a! den storartade kontorssoffan, klädd med evart saffian. Bengt Eskilsson skuffades med vänligt väld i andra hörnet och värden sjelf satte sig i en stor länstol mellan och midtemot sina båda gäster. Det förtroliga duordet mellan de båda bergs karlarne, brukspatronen och bergemannen, nedtyngde på ögonblicket i Melchers föreställning den senares rikedomsvägskål med en och annan nolla, medan den unge köpmannens fantasi för öfrigt sysslade med att värdera brukspatronen sjelf i sammanhang med de storartade bruksbyggnader han passerat förbi under vandringen från stranden. Midt bland dessa dunkla moln af siffror glänste ånyo den fagra Ingas bild såsom en hoppets morgonstjerna. Brukspatroenen bekl-gade, efter inhemtad kännedom om Melchers ärende, att hans båda medintressenter i den stora affärsfrå