ARA ve DANMARE. I onsdags afslöts den långvariga och hetsiga debatten i folktinget rörande grefve Holstein-Ledreborgs interpellation. Vimeddela här efter Kjöbenhavns Dagblad en sammanfattad redogörelse äfven för denna dags diskuasion, hvilken öppnades af Jagd, som icke delade Holstein-Ledreborgs uppfattning af det nationalliberala partiet; det af många hysta misstroende mot detta var mycket öfverdrifvet, menade talaren. Han var till principen enig med framställaren af dagordningen, men kunde dock icke rösta för den. En sådan dagordning i detta ögonblick vore nemligen ett politiskt steg af större betydelse, än dess innebåll i sig sjelf medförde. ty den var en länk i bela stormlöpningen mot ministeren. Detta ville tal. icke vara med om. ty ministeren kunde icke, huru gerna den än ville, vu afgå, och han ville icke göra lifvet mer bittert för densamma, än det var förut. Då han gillade innehållet af degordningen och ändock icke kunde rösta för den, måste han afhåila sig från att rösta, så framt man icke ville ändra dagordningen ungefär sålonda: Då offentliggörandet af den kongl. handskrifvelsen hade skett med konungens samtycke, sfhåller sig tinget från att uttala något omdöme derom och öfvergår till nästa sak på föredragningslistan.(Skratt.) Claussen gjorde några anmärkningar mot Bille och Fenger. Offentliggörandet måste beklagas, emedan det blottställde konungen för en kritik, som icke kunde uteblifva. dertill var folket för upplyst, och en sådan kritik skulle förevaga folkets kärlek och aktving, den bästa grundvalen för tronen. Offentliggörandet hade skett, på det att ministåren skulie kunna öfverskyla den inkonseqvensen, att den tillstyrkt konungen att taga andra ministrar och. ändock satt qvar. Hade handskrifvelsen gått i motsatt riktzing, bade ingenting varit att kritisera; ty då hade den varit enlig med folkets sinnesstämning. V. Holm förvånades icke öfver Bille, men förundrade sig. Bille hade varnat för starka ut tryck, men sjelf om den förenade venstern begagnat i hög grad närgångna uttryck. i synnerhet genom beteckningen radikal. Dettaord passade icke på danska förhållanden. Bönderne voro aldrig radikale, men nästan hela bondeklassen hade röstat med oppositionen. och ändock kallade man oppositionen radikal. Skälet till offentliggörandet råg tal. deri. att man härigenom ville inverka på folket i en viss riktning. Men hvem ginge i borgen för, att folket skulle fortfara att vara kungligt sinnadt. om konungen fortfarasde blefve framskjuten såsom en skärm framför ministören? Derför var tal. HolsteinLedreborg tacksam för dagordningen. Berg ansåg för gifvet, att den tillträdande nye konseljpresidenten genom sin underskrift måste bära ansvaret för hvarje steg, fom blifvit taget under ministerkrisen. Fepger kunde omöjligen ha rätt i sin motsatta uppfattning. Knapt något konstitutionelt land kunde visa exempel på, att. en ministår hade suttit qvar inpå det fjerde året under sådana omstävdigheter; det var derföre icke underligt, att man förebrådde den att klibba sig fast vid taburetterna. Striden gällde saken, icke makten. såsom Frederiksen påstod; men de, som stredo för saken. kunde icke segra, innan de fingo makten. Frederiksen önskade en öfverenskommelse, men likväl först partiets tillintetgörelse; det var ett besynnerligt sätt att söka öfverenskommelse på. Frederiksen var väl lättsinnig i att tala om sådana allvarsamma frågor som en provisorisk vallag, och det gladde tal. att höra, att Bille ogillade ett sådant lättsinne. (Bille: Ätven lättsinne i andra frågor.) Tal. kunde icke instämma i den gjorda tolkningen af grundlagens 16, ty ett ministerombyte måste betraktas såsom en regeringzshandling. At pålitligheten i den redogörelse för oppositionens anspråk, som ministeren hade meddelat statsrådets chef i skrifvelsen, kunde man sluta till pålitligheten af ministerens redogörelse i andra saker, och detta var ytterligare ett skäl att önska andra mellanlävkar mellan representationen och konungen. Tal. försvarade vidare berättigandet f yttrandet. att man måste komma derhän, att ingen hederlig man åtoge sig att bilda en minister utan att förvissa sig om, att folktingets majoritet anslöte sig til! densamma. Tanken hade fått medhåll genom hvad som försiggick i juldagarne; ty bildandet af en ny ministör hade tagits i öfvervägande, och om det icke hade skett, var det derföre, att ingen hederlig man ville bilda en minister, om icke folktingets majoritet anslöt sig till honom. I fall Jagd ville inlemna en dagordning ungefär så lydande: Under säker förntsättning, att ministeren skall afgå inom 14 dagar. underlåter tinget. att uttala sitt ogillande af handskrifvelen offentliggörande-, skulle tal. instämma med onom. Hindenburg förundrade sig öfver Bergs senaste yttrande. Tal. trodde, att Berg strede för en konstitutionel princip. och kunde derför icke förstå. att han ville öfvergifva denna för att få säkerhet för ministerens snara afgång. (Hör. hör!) Tal. delade icke Fengers uppfattning af konungens ansvar. Begreppen moraliskt, politiskt och juridiskt ansvar hade blifvit kastade om hvarandra. Konungen var likt en hvar annan underkastad ett moraliskt ansvar, men det vidkom ingen menniska. Det juridiska ansvaret hvilade på ministrarne, och enligt grundlaen måste detta äfven sägas om det politiska. cke desto mindre måste tal rösta emot dagoråningen. Han utvecklade närmare, att ministerens handlingssätt genom att vända sig till konuvgen var korrekt, och att det beslut, som innehölls i handskrifvelsen, var af den art, att det icke kräfde kontrasignation. Offentliggörendet bade skett med konungens vilja och kunde lika väl ha skett derigenvom, att konungen hade vitrat samma ord till någon af majoritetens medemmar med begäran till denne avt föra det v.dare för ett tillintetgöra beskyllningen, att ministeren klibbar fast vid taburetterna. Ordföranden tillkännagaf, att Jagd. Scavenius, Bagger. Kofod, Frederiksen m. fl. hade inlemnat förslag till en motiverad dagordning af följande lydelse: Som folktinget icke önskar yttra sig om det med H. M:t konungens samtycke skedda offentliggörandet af den kungl. handskrifvelsen af den 2 Januari 1874, öfvergår tinget till näste s på föredragningslistan.. Jagd motiverade i korthet denna dagordning. J. Hansen fann denna dagordning så klar