Aftonbladet – 3 februari 1874, sida 2

VINGLAREN.) BERÄTTELSE AF JOHAN JOLIN. Nej, nej! — Hvad vill det bär säga? utbrast Melcher Winke häpngude af förtjusning, medan ban ovilkorligen stannade sin häst framför den väldiga vorten midt i granhäcken, och på hvars spiraliormigt lör pande dubbelpelare den vilda vinrankan klängde och bildade ea grönklädd båge, liknande den man reser upp för en bröllopsskara. Hvilken är Adam i det här parar diset? Skjutspojken kastade en dum och spörjande blick på resenären och tycktes med sin tysta och vidöppna mun uppmana honom att tala ett språk, som bättre passade för unga hästkarlar. Melcher insåg sjelf att hans vältalighet, använd inför en södan åhörare, vore detsamma som att släppa såpbubbler ut för en stormvind. Han amnade just derför omkläda sin fråga i en mera lämplig skjutsbondskostym, då i samma ögonblick hans ögon uppfångade en äldre, storväxt, bredaxlad man, som utanför den humleomkransade vedboden högg sönder nägra vedtrön. Vedhuggaren pustade ett ögonblick, der han stod midt i solskenet och torkade sig om pannan med sin snöhvita skjortärm. Fan fick derunder sigte på den resande, som höll utanför porten. 9) Se A. B. nir 25 och 26.