Aftonbladet – 2 februari 1874, sida 3

hvilken föräldrarna på intet vis egde makt att förfoga. De rörde sig dock oupphörli gen kring de iakttagelser han tidt och ofta gjorde rörande pappas och mammas goda humör och familjens olika lefnadssätt. Ty ena tiden iakttog man en eparsamhet, 20. nästan liknade gnideri, under ået man vid andra tillfällen kalasade och lefde på stor fot, såsom om man förfogåde öfver hundratusentals riksdaler. Då legdes på kortare tid extra tjenare och då hyrdes eleganta silfverserviser; då togos öfverdragen af de förgyllda möblerna i stora salongen, som annars var hermetiskt tillsluten; och då trängdes vindragare och sockerbagarpojkar i köksförstagan, medan under mellantiden af lugn och försakelser gawla Eva var den anda tjenarinnan, och till och med unge herr Melcher af fadren med stränghet uppmanades att borsta sina kläder och skodon sjelf för den nyttiga gymnastikens skull. Dessa vågformiga rörelser i familjlifvet, denna ebb och flod i vällefnaden stod — så: som Meleber med pojkärens skarpblick gas ska väl iakttog — alltid i sammanhang med fadrens hviskningar till sin maka: Vet du, Eleonore, den der egendomsspekulationen, som du gat mig iden till, var alldeles ypperlig: Jag har köparen mellan mina fingrar, han får bara inte tro avt jag säljer af tväng eller behof. Hvad gör ett kalas på femhundrade, om det inbringar ett plus på femtusen? Men hurn tyst än detta förtroende vexia des mellan makarne, så förräddes det för sonen af föräldrarneg strålande ögonkast, och den listige pojken visste dessutom så väl att högljudt plugga på sina latinska grammatika — under det hans öron voro spända som en lyssnande hares — att för