Aftonbladet – 31 januari 1874, sida 3

-ARADeLID UL allvulNg Aavl I uCv UR TVafTallb särskilda utskottet, i hvilket jag hade den äran att vara meäålem, framställa yrkande om förbättring af modersmålets ställning såsom undervisningsämne i våra elementarläroverk genom dessupptagande bland de ämnen, som ingå i den muntliga delen af mogenhetspröfningen. Jag hade då den glädjen att hos flere af utskottets ledamöter vinna kraftigt understöd för min ksigt, och att jag icke lyckades få majoritet för densamma, torde åtminstone i någon mån hafva berott på formella betänkligheter hos ex och andar utskottsledamot. Af hvad som förekom under den då förda diskussionen och af hvad jag sedan dess inbemtat röranäe denna sak, har emellersid ingenting varit egnadt att rubba, men väl mycket att ytterligare stärka den öfvertygelse jag länge byst. Jag anser mig derför icke sakna skäl att nu, med bopp om bättre framgång. underställa mitt förslag riksdagens pröfning. Evwligt na gällande stadga angående aftångsexamen vid rikets högre elementarläroverk omfattar det muntliga förhöret alls skolans läroämnen utom modersmklet samt tyska språket och naturalhistoria. I de båda sistnämnda af dessa ämnen, i hvilka undervisning icke meddelas under de två sista åren, erhålla lärjungarna likväl, då nndervisningen afslutas, särskilda vitsord, som inräknas uti afgångsbetygen och sålunda äro att anse såsom mogenbetsbetyg. Svenskan är alltså det enda läroämne, som anseg alltför litet maktpåliggande att utgöra föremål för särskild mogenbetspröfning. Väl fordras i afgångsexamen en på detsa språk författad uppsats, men, så vidt jag kan förstå, kan en sådan, äfven om han anses böra för det i fråga varande ändamålet godkännas, icke utgöra tillräckligt bevis på grundliga insigter i allt hvad som enligt läroverksstadgan hör under rubriken modergmålet. Också äro för pröfningarna i latinet och de främmande lefvande språken föreskrifna såväl stilprof som muntliga förhör. Den ofördelaktiga undantagsställning, I Thvilken vårt eget språk sklunda kommit i d vårt lands skolor, har sin förklaring dels i ldäen ringaktuing, för hvilken modersmålet under längliga tider var föremål, dels ibristen på insigt om ämnets värde i och för sig och såsom bildningamedel.. Nn, då nä stan allmänt åt modersmålet tillerkännes en mycket hög betydelse, äfven när det be traktas såsom formelt bildnizgsmedel, kan det. enligt min tanke ej längre försvarae, att dess fördelar i en så betänklig grad bsidosättas. Så länge latiaet ensamt var lärdomens och den högre bildningens språk, och de ondervisningsanstalter, som närmast motsvarade vär tids elementarläroverk, voro lärda skolor, var det med all rätt, som 1atinet omhuldades mer än något annat ämne. Undervisning i svenska förekom länge alls icke, och när sådan ändtligen påbjöds, betraktades hon fallständigt såsom bisak, ja sågs af många med oblida ögon. Efter och genom ärhundradeng strid är det änåtligen kommet derhän, att moderemålet kan sägas bafva ett bedradt rum i våra läroverk, och få äro nu de, som neka, att svenskan bör intaga latinets forna ställning i hvai som vidkommer undervisningens eorgfällighet, om också icke i afseende på antalet lärotimmar. Man kan härvid anmärka, att redan nu mycken vigt lägges på svenskan både vid undervisnipgen och vid flyttningar inom läroverken och jag antager gerna, att så förhäller gig. Men tydligt är, att det under na varande förhållanden ej är möjligt att med all den noggrannhet, som sakens vigt kräfver, kontrollera vare sig lärjungarnesg kunskaper och mogenhet eller sjelfva undervisningen. Också kan man ej undra på, om i synnerhet de mindre rikt utrustsde bland lärjurgarna, så mycket som möjligt är och företrädesvis under det så vigtiga sista skolåret, på modersmålets bekostnad och till förfång för sin rent fosterländska bildning, söka förkofra sig i de ämnen, hvarpå sjelfva examen beror. Må man derför ej längre ställa liksom en uppmaning till vär bildningssökande ungdom att mindre vinnlägga sig om moders: målet och dess litteratur än om. andra kupskaper. De hufvudsakligaste skäl jag hört anföras mot svenskans upptagande som ämne i den muntliga examen äro två, och dewsa tyckas mig tämligen lätta att gendrifva. Det ena och oftast förekommande är, att sjelfva examen derigenom skulle försvåras och öfveransträngningen i skolorna slitsk ytterligare ökas; det andra är, att ämnet icke skulle rätt väl lämpa sig att vara exa mensämne, enär här ej sh mycket är fråga om minneskunsekap som fastmer om lärjungarnas uppöfning att förstå modersmålet och väl behangla detsamma i tal och skrift samt om väckande af kärlek dertill. Hvad nu den sensre af dessa invändningar angör, så bör en omsorgsfull granskning af skolornas lärokurser och någon oftertanke vara nog för att häfva densamma. Det gifves ju för öfrigt lexor och förhöres i svenska liksom i andra ämnen genom läröverkets alla klasser, och det vore då besynnerligt, om man ej äfven skuile kunne examinera deri uti mogenhetspröfningen. Om för öfrigt detts förhör mer kunde gå at på att pröfva lärjungarnes förståndsmognad än att göra sig förvissad om deras minnesstyrka, så vore mitt förslags olämplighet naturligtvis dermed icke på minsta sätt ådagalagd. Hvad slutligen vidkommer den särdeles ömtåliga frågan om öfveransträngving, så skulle den, enligt min åsigt kunna fullständigt lösas på det sätt, att, om så be: höfdes, något annat, för den formella bildningen och för lifvet mindre vigtigt ämne inge träda tillbaka och lemna rum för dot uu nämnda. På grund af dessa skäl får jag vördsamt förealt, att riksdagen ville i underå. skrifvelse aphålle, det K. M:t täcktes, med ändring i 8 2 af nu gällande stadga angiende afgångsexamen vid rikets högre elementarläroverk, påbjuda modersmålets upptagande bland de kunskapsgrenar, som det muntliga förhöret i nämnda examen skall omfatta. en dr RV ae RR SR KE RR UR