Aftonbladet – 31 januari 1874, sida 2

Stockholm och köpt sig en pittoreskt belägen egendom i trakten at Maria. I den rymliga trädgården låg ett gammalt ruckel till lusthus, hvilket snart skulle lemna rum för ett nytt i modernare och vackrare stil, men hvilket i sitt nuvarande skick underhölls så pass mycket, att det af husvärden, som ensam disponerade öfver sin vackra trädgård, kunde provisoriskt begagnas. Glasrutorna i de många fönstren voro således hela på så sätt, att de voro sammanfogade af flera små fläckiga delar till skydd mot vindarne från Mälaren, och den störande anblicken af lappverket förtogs genom snygga gröna jalusier invändigt, hvilka för nyfikna ögon dolde allt som förehades i det inre. Också begagnade assessorn ofta om sommaren det svala lusthuset till arbetsrum, likasom den lilla familjen der inne vanligen intog sin aftonmåltid. För ögonblicket var Melcher Winkes far stadd på en affärsresa och hans mor på visit hos någon bekant i närheten. Tolfåringen huserade således ensam i hemmet och säsom fullständig enväldsregent, ty gamla Eva, husets enda tjenarinna, var till den grad svag för sitt herrskaps och sin egen älskling, att hon tillät honom göra hvad han ville. Utanför den stängda och låsta trädgårdsgrinden bidade nu otåligt en skara skolkamrater till Melcher hvilka han sammankallat i och för den handelsförbindelse han knutit med dem. Dess falska frukt började jast mogna under handelsmannens och fabrikörens vårdande band. Bakom de gröna jalusierna, omsorgsfullt tilldragna, stod Melcher Winke ösande med en träsked ett brunt tjockt fludiaum i små qvadratformade papperslådor, helt enkelt sammanvikna och beräknade att förvara en