LOTTERIVINSTEN.) Berättelse af FANNY LEWALD. Christel teg och aftorkade sina tårar. Hennes stillsamma lynne och väsende gjorde detta hårda öde för henne dubbelt svårt att bära. Hon kände ingen vrede, intet begär efter hämd, och klagade sin sorg endast genom det lidande, smärtfulla uttrycket i sitt ansigte, Då man såg den goda känsliga varelsen, kunde man knappt begripa, hurn hon kunnat bära så bittra pröfningar. Ack, sin Gud! svarade hon, då jag sade henne detta; ingen menniska skall säga att det ena eller andra öfverstiger hennes krafter, Man kan stå ut med allt, och hvarför hade jag ej följt nådig frung räd, hvarför hade jag inte väntat till dess Wilhelm kom tillbaka? Min håg stod ju ändå endast till honom, ej till giftermålet. Jag harinte heller varit utan skuld.s Jag frågade om den unge Wendland verkligen hade tagit flickan, som föräldrarne hade sökt ut ät honom. Hon bejakade detta, Han hade redan länge varit gift, då jag kterkom till byn! sade hon. Skedde detta snart efter er mans bortTesa? Icke fullt fem veckor derefter. — Så fort det blef kändt att min man var borta, kom icke allenast juden, som hade lemnat oss tvåtusen thaler, med gin fordran, utan ) Se Å. B, n:r 11—22,