tlats. Att Norrström skall iäskränkas, eme dan de gamla husen vid Strömgatan eljest r skulle lida skada, känna vi redan. Nuupplyses dertill, att äfven Riddarholmskanalen bör minskas i bredd, på det ej en nyliser c färdigbyggd paviljong mätte skadas! När de: gäller att förminska stadens vattendrag, 5 äro alv äfven motsatta, skäl goda. Dä man 2 genom Nyrtevikens fyllning aflägsnade sjöh tiliförseln från Norrmalmsboerne, hette det, tlatt enskilda intressen måste vika för det allmännas. Nu ansiås en annan ton. 21 Inkasten mot anmärkningen med afseende ilpå inkräktringarne i Norrström ha vi redan 2 i genmälet till hr Lindgren besvarat. Medelst ett oriktigt citat (att i st. f. det) och 2 lett tryckfel (ordet egarne hade bortfallit) här ?l vår man sökt förlöjliga en mening i vår artltikel härom, en småaktighet, hvarmed vi ej flämna sysselsätta oss. För avt ej slltför ? mycket upptaga tidningens utrymme med 2idenna polemik, måste vi äfven afstk fråm i Inöjet att med andersökningsinstrumentets -legna orå vederlägga Z:s tal om husens beIskaffenhet. Förmodligen i följd af hans oförmåga att fatta, det en hamn bör bevaras, har Z. meta I uppriktigt än hans förelöpare vidgått förfaJrandet med våra vattenårag. Efter att först hafva förneka? värt påstående, att massor lat orenlighet genom trumman under Carl I XII:s torg utflöda, medgitver han straxt I derefter, att en qvantitet (som han mnaturligtvis finner obetydligs) fasta beståndsI delar, hufvudsakligen organiskåsmutsämnen, utkomma i vattnet. Derefter vidgår han, hvad br Alrutz ej ville oretala, att man med pråmar mäste bortföra den sand (?), som i Iströmmen ofvanför trumman nedförts i vattnet genom de der utmynnande öppna rännIstenar. Om det nu hufvudsakligen varit Ifrån trumman eller från de något ofvanföre belägna rännstenarne, som den smuts (som Ihr Z. oriktigt titulerar sand) kommit, hvilken måste bortföras, är naturligtvis likgiltigt. Summan af saken är att man nödgats erkänna, det afioppen äro så illa ordnade, att massor af orenlighet hopa sig vid kajen. Af dessa bortföres visserligen, såsom vi sjelfve omnämnt, en del; men obestridligt är, att en betydlig och troligen vida större del, genom dessa natt och dag pågkeude utflöden stannar i hamnen och verkar till dess uppgrundning. Detta mb nu synas Z. och de i hans system uppfostrade tjenstemäm likgiltigt; ty man kan ju utflytta kajmuren nägra famnar och igenfylla den del af hamnen, som blir alltför uppgrundad; men ett annat och måhända bättre sätt vore väl dock, att förhindra orsnlighetens utflytande i hamnen; och det var underlätenheten häraf vi dristat anmärka. Månne vi häruti gjort orätt? — Kan det vara hr Z. obekant, att utdnastningen från den orenlighet, som ut: fiödar vid ifrågavarande kaj ech der standom bildar kullar ofvan vattnet, om somrarne ofta kännes ganska besvärande för passagerarne på de Ängslupar, som der tilllägga? Vår antagonist förebrår oss slutligen, att vi icke omförmält de muddringar i hamnarne, som stadsfullmäktige låtit verkställa, hvarvid han uppräknar bortmuddringen af en grusbark i Norrström, borttagandet af en del af stepgrundet utanför nationalmusenm m. m. Men nu hafva vi verkligen i andra artikeln omtalat botteprensningen i Norrström, och vi kunna för öfrigt, vid sidan af de stora inkräktningar å stageng hamnar, som städse göras eller bringas 8 bane, icke tillägga några muddringar här och der någon synnerlig betydenhet. Denna foråran påminner nog mycket om yttrandet af den ledamot af f. d. drätselkommissioaen, som, då man en gång förebrådde deras myndighet bristande nit och omtanke, inföll: Men ni glömmer då att vi borttagit Beophögarne. som förr omgåfvo Gustaf III:s staty!s Vi förstå rätt väl den ifver och den bit terhet, hvarmed vederbörande mot oss upp trädt. Trots allt sitt sjelfförtroende kän ner man dock sina svaga sidor — hvartill just hamnfyllnaderna höra — och man vet, hura allmänt och starkt det missnöje inom allmänlieten är, som dessa htgärder framkallat. Det gällde således att, genom nedtystande af den röst, som från denna allmänhet höjde sig, i grund qväfva sjelfva missnöjets frö. Men de faktiska förhållandena hafva varit våra motståndare öfverlägsna. I trots af alla förvridvingar, sofismer och oriktiga uppgifter, har det — för att blott hälla sig vid vigtigare punkter — blifvit dels genom motståndarnes eget erkävnande, dels genom ovederläggliga bevis konstateradt, att inom stadens fullmäktige en synnerlig ifver visat sig för våra hamnars fyllande; att i en af dessa senare ett fyllnipgsarbete pågår, hvartill tillstånd ej blifvit af rätter vederbörande lemnadt: att ordningen nu äfven kommit till sjelfva Norrström att förminskas till sin bredd, samt att massor af orenlighet få i stadens förhämsta hamn till dess uppgrundning oaflätligen utföda. Af detta allt och i betraktande af de vidt utseende förslag, som nyligen blifvit väckts till igentyllning af en del at sjolfva inloppet till staden, förslag, af hvilka ett ännu ej är slutligen behsndladt, hafva vi ansett det vara en pligt att på en gåvg fästa em sllmärhets uppmärksamhet härk, som icke at enstaka åtgärder kan inse farans vidd. Vi betvia icke välmeningen, mer väl klokheten i dessa planer, och vi tro icke att len nuvarande gonerationen har rätt att, utan sann nödvändighet, tillintetgöra en stads naturförmåner, ar den beskaffenhet, att de, en gång förstörda, avdrig kunna åter ställas. xx re ——————— Medelmarkegängsprisens bestämmande. Till Redaktionen af Aftonbladet. Tag VD lbnnnktsslcan of Han 11 Mad 1Q5K NNDN