AVE po B Vau, BW Jag UPPDLaUGI BULL MULLOMA oj ämnet, att försöka åstadkomma btt dötalje Iradt laglörslag.: vÅtven om ett dylikt för jslag vid pröfning inför den högre sakkun .jnighetens domstol skulle finnas behäftad ; med brister, hvilka förhindra detsammas god H känvaäde i dess helhet, har likväl genon . förslagets framläggande den fördel otvifvel .Jaktigt blifvit beredd åt reformen; att denuc antagit, för att så säga, on mera förkroppa ligad gestalt. Man har sålunda kommi frem sounds to things och befinner rig följaktligen på ett område, der det är lät tare att framträda med såväl invändningar som försvar, eller med andra ord, en diskar sion i sak skall kunna föras och målets upp Inående derigenom i väsentlig grad befräm jag. Innan jag öfvergår till en närmare imo tivering al min i fråga varande motion, bar jag till förebyggande af beskyllning för inkonseqvens funnit mig böra tillkännagifva, Jatt, ehuru jag för egen del fortfarande hyser den åsigt, som uttalas i min vid mist: lidne rikedag afgilna reservation mot lagutgkottete utlåtande i anledning af då väckta motioner i ämnet, att makarna borde tillerkännas fullkomlig liketällighet i afseende å förmögenhetsförvaltningen, jag likväl icke nu lagt derna uppfattning till grund för min Iiramställniog, Jag har nemligen såsom moJtionär ansett mig hatva förbindelse att med I uppoffring af mitt individuella Eskådningssätt framlägga ett förslag, som mera motsvarar den allmänna meningen och följaktligen har ttsigt att kunna vinna godkänBande. Det företa vilkoret för beredande at en bättre ställving ät den gifta qvinnan är enligt mitt förmenande, att lagen uttryckligen förklarsr henne myadig vid hvilken ålder som helst. Den förvaltningsrätt öfver enskild egendom, hvilken 1871 års riksdag ansåg kunna medelst äktenskapsförord inrymmas åt den gifta qvicnan, förutsätter otvifvelaktigt hennes myndighet; ty rättighet att röda öfver enskild egendom, så väl fastighet som lösegendom, samt följaktligen derom sluta bindande aftsl låter ingalunda förena sig med ett omyndighetstillstånd hos den, zom skall utöfva den i fråga varande rättigheten. Om man alltså måste medgifva, att riksdagen redan för tre är sedan, om äfven blott indirekt, uttalat sig till förmån för den gifta qvinnans myndighet, huru mycket större anlsdning förefinnes icke nu, att uttryckligen proklamera denna grundsats, då under loppet af den sedermera förflutna tiden en väsentlig förändring inträdt uti qvinnans sociala ställning! Sedan flera nya verksamhetsfält blifvit för henne öppnade inom såväl det andliga som det materiella området, måste den civila lagstiftningen hälla jemna stex med den administrativa, så att den förra icke för den gifta qvinnan tillintetgör frukterna af de insigter och den skicklighet, hon såsom ogift förvärfvat sig genom universitetsstudier eller annorledes. Detta skulle lUkväl blifva händelsen, om den gifta qvianan fortfaraxde betraktas såsom omyndig, enär hon sålunda blefve utestängd från mången tjenst och mången privat vezksamhetskrets. Af den gifta qvinnans utöfvande af myndigheten följa gågom gifna konseqvenaer, dels bortfallande af mannens målsmansskap öfver hennes person, alldenstund wyndighetsbegreppet icke iåter sie dermed förena, och deis erkännande af hennes behörighet att sjelf förvalta den henne enskildt tillhöriga egendom. Deremot möter från denna synpunkt intet hinder för bibehållande åt mannen af förvaltningsrätten öfver makarnex gemensamma egendom, i hvilket afseende han fortfarande bilifver curator bonorum... Lagstiftningen kommer i ty fall att hvila på presumtionen af ett medgifvande från qvinnang sida, dä hon träder i äktenskap, att åt mannen inrymma beslutanderätten i allt hvad som rör sådan egendom. så länge mannen icke mistbrukar denna rätt, i hvilket fall boskillvadslagen bereder henna utväg att åstadkomma en förändring hiärutionan Det enda undantag, som härifrån måste göras, så framt man ej blott vill lagstifta till förmån för den förmögnare klassen, är att från mannens omedelbara förvaltning utesluta huetruns inkomst af yrke, för hvars bedrifvande icke erfordras, att mannon ikläder sig ansvarighet för hennes förbindelser, eller annat eget. arbete; och ehuru det ingalunda kan förnekas, att sådan inkomst är en makarnes gemensamma tillgång, att, från teoretisk synpunkt be: traktadt, en dylik undantagsbestämmelse icke är så alldeles i sin ordning, torde densamma, sedd från praktikens ståndpunkt, dock kunna försvaras, i synnerhet om man lermed förenar skyldighet för hustrun att auvända iakomsten till bestridande af utgifter för det gemensamma hushållet, ett användningssätt, hvilket väl äfven utan ienna föreskrift blefve det vanliga, då den i de flesta fall endast lär förekomma i de makars bo, der andra tillräckliga tillgångar för nyss nämnda ändamål torde höra till sällsyntheterna. Då derjemte från moralisk synpunkt högst vigtiga skäl kunna åberopas till stöd för ett sådant stadgande, hvargenom den medåellösa gifta qvinnan sättes tillfälle att undandraga de medel, hvilka ON genom eget arbete mödosamt förvärfvat, nanvens maktmissbruk samt snvända dem sill makarnes och barnens uppehälle, så har jag antett mig böra upptaga detsamma nti nedan stående förslag till lag om förvaltting af egendom i makars bo, hvilket förslag derjemte innehåller bestämmelser, hem-: ade från k. förordningen den 18 September 1862 om boskilnad m, m., röfande makars förbindelse att i den mån gemensam egenlom ej förslår till utgifterna för bushället af enskild egendom fylla bristen. Enär jag för min del anser makarne böra berättigas att, i likhet med hvad beträffande piftorätten är medgifvet, före äktenskapet ingå aftal om ett annat sätt för förvaltninsen än det lagbestämda, med iakttagande likväl af enahanda förbehåll, som iafseende å konventionel giftorätt är stadgadt, att nemligen förordet ej må göras till förfång för dem, som bättre rätt till. egendomen å len tid hafva, så har jag utom delagrum, vilka, i händelse ofvan angifoa grunder ör bestämmelse rörande förvaltningen god-7 rännAR måsta förändras tfamvitl Anntegit 1 IA