Aftonbladet – 27 januari 1874, sida 3

drig skall jag glömma hur svår denna färd v rd vksd j vA Då jag äterkom med penningarna,, ble: Ferdinand alldeles som en andan menniska Värden fick hvad han skulle ha och mir man försökte att uppmuntra mig samt val mera öm och vänlig än han någonsin varit Det der skulle jag alls inte lägga på sin net, sädant kunde väl hända hos en skåde spelare, jag skulle icke ständigt tänka på framtiden, utan som han och andra förnut tiga menniskor njuta af det goda man hade. Men allt detta bjelpte föga; jag blef icke glad igen, utan sade honom att han nu sjell hade låtit mig förstå hvad jag väl visste förut, att jag inte vore en hustru för honom att det varit hans olycka att han någonsin fick se mig och att jag hade för mycke heder och hjerta i bröstet för att någonsir kunna glömma detta. Han försökte trösta mig och talade länge och väl om hur all ting är svärt.i begynnelsen, mer jag skulle nog blifva van vid detta lif. om jag blot ville zo på, de andra fruårna och rätta mig efter dem; derför skulle han också läta mig vara med bland menniskor och ännu i dag skulle vi med några andra vänner göra er utflykt till parken utanför stadsporten. Jag önskade intet högre än att kunn: tro på Honom och att allt skulle blifva al som han sagt, samt klädde mig derför : miga bästa kläder och satte: hatten med blommorna på hufvudet, såsom jag visst han ville ha det; han tog mig under armen som han annars icke brukade, och så begätvc vi oas af. Då jag i all min ståt gick nedför trap pan samina väg som jag nyss förut buri mina präktiga saker, var likväl allt mit mod åter borta, och fastän jag gick vid mit mang nida, voro mina tankar på annat håll