Aftonbladet – 27 januari 1874, sida 2

Ant det DN a EE låste befara att deraf de menligaste följder ir den högre undervisningen skola uppstå, å väl direkte som äfven indirekte derföre tt universiteten såsom ingalunda tidsenliga omma att sakna det stöd inom det allmänna inkesättet, som de ej i längden kunna und ara. För att i viss mån komma till ett bättre esultat har man sträfvat att få ett univeritet i hufvudstaden, hvarest i så många änseenden ett friskare lif är rådande. Hura nskligt ett hufvudstadsuniversitet än må ara, så är det dock nödvändigt att se 8aerna sådana som de äro och påminna sig els att ännu finnes tyvärr icke detta univer itet och dels att, äfven då man en gång yckas att få det organiseradt, så kan det cke ensamt emottaga alla dem, som stuera vid Upsala och Lund, hvadan de äldre iroverken fortfarande komma att blif a för landet behöfliga. Men om så är ch måste vara förhållandet, så bör hvarje än af bildningen inom fäderneslandet med ntresse omfatta alla goda iwedej, som erbju jag för att gifva universiteten en sådanj: Itveckling, att den lifgifvande ande, sm de vissa hänseenden sakna, ej må längre förl. lem blifva främmande. Vi!koren härför äro: venne, pemiigen en helsosam omorganisation . vt dem och att bringa dem i större beröring ned det praktiska lifvet än hvad som de för : let närvarande ega. Viskola ej åt det först vämnda vilkoret i dag egna någon uppmärksamhet, utan i stället rikta denna utesluande på det sist anförda. Att det är och alltid förblifver nyttigt ör ett land att hafva läroverk, hvarest ulia de vetenskapliga studierna bedrifvas för sin egen skull och utan afseende på den större eller mindre nytta, som detpraktiska ifvet kan af dem hemta, är påtagligt. Och huru har ej erfarenheten i detta fall mer in många gänger ådagalagt att de rent vetenskapliga upptäckterna varit vilkoren för storartade praktiska tillämpningar? Ej Hade t. ex. de elektriska telegraferna ensamt på så kallad praktisk väg kunnat uppstå, utan äro de en produkt af den rent vetenskapliga forskningens snillrika tillämpning för nyt tiga ändamäl. Hvilka tjenster har ej den komparativa språkforskningen lemnat bibeltolkningen, den rent veteoskapliga kemien gjort äkerbruket, astronomien, sjöfarten 0. 8 V., så att ej ens den, som ensidigt önskar framgång ensamt åt den ma teriella utvecklingen, kan önska annat än att en härd för de rent vetenskapliga stu dierna städse måtte finnas, och hvar kan denna beredas om icke vid vära högskolor? Men om de å ena sidan äro rent vetenskapliga institutioner, så äro de dock å den andra ej mindre undervisningsanstalter — ej blott examenskommissioner — för den del af landets ungdom, som egnar sig åt högre studier än dem som elementarläroverken och vissa praktiska skolor kunna lemna, och i och med detsamma kräfva universiteten hos läraren ej endast att han skall vara en sann vetenskapsman, utan äfven en skicklig akademisk lärare. Det är den dubbla egenskapen häraf som framkal lar de största svårigheterna. Ty det rent vetenskapliga lifvet verkar afsöndring från den yttre verlden och dess förhållanden, hvilka dock icke få vara främmande för handledaren och pröfvaren af den studerande ungdomens utbildning. Men dessutom finnas äfven andra förhållanden rörande uni versitetslärarens kall, som ingalunda äro de minst vigtiga att framhålla, Han är nemligen snart sagdt enväldig vid de examina, som inför honom afläggas: — ett förhållande som tyvärr mer än en gång gifvit anledning till missbruk — och derföre är det i alla afseenden nödvändigt att den akademiska läraren har en klar insigt om det kunskapsmått inom hans vetenskap, som den unge mannen behöfver för sitt blifvande lif, ty att t. ex. en läkares behof at mate matiska kunskaper äro helt andra än dem som kameralisten kan behöfva är uppenbart, och följaktligen borde i examen afseende fästas derpå. Men äfven den lefvande kännedomen om det nödiga kunskapsmåttet för de. olika yrkena i andra vetenskaper än hans egna får ej akademikern sakna. Ty det är han som vid mer än ett tillfälle mäste mo derera det allt för vanliga sträfvandet hos hans embetsbröder att vilja en och hvar just i sin vetenskap ställa fordringarne högre än hvad som billigt är. Än heter det, att utan goda filosofiska kunskaper blifva alla andra studier utan värde, kunna ej sammansmältas till ett harmoniskt helt, så att framför allt måste filosofi studeras. Än är det stora fordringar i isländskan som af dess målsmän framhållas såsom ett vilkor för att kunna rätt känna, tala och skrifva modersmålet, och hvilka derföre icke tålå någon afprutning. En annan gång framhålles itatematiken eller de klassiska studierna, eller naturvetenskaperna o. 8. V., och allt med öfvertygelseäs fulla värme at sina respektive förfäktare. Det blitver derföre ej lärarens i ett i fråga varande ämne sak att sjelf afpassa det lagom stora kunskapsmåttet, utan det är — enligt vår erfarenhet — hans kamraters påtryck, som i detta hänseende mäste moderera ett berömvärdt, men derföre mången gång ej mindre menligt nit, som ofta nog skadat unge mäns framtid. Vi skulle kunna anföra åtskilliga exempel på huru som — särdeles nykomne — lärare af åtrå att bringa sin vetenskap till heders, höjt fordringarne inom sina äm: nen till den grad, att det rent af verkat förlamande på de studerandes utveckling i flere andra hänseenden, samtidigt med det att de med ovilja studerat dessa tvångsämnen med onaturligt höga fordringar. Det isolerade lifvet skapar lätt de ensidiga åsigter, som vi framhällit; beröringen med verlden modifierar dem. Men om uni versitetet blifver det universum, inom hvilket akademikern uteslutande rörer sig, om det yttre, praktiska lifvet ej får lof att tränga inom det akademiska området, så skall fler talet af dess äldre lärare, väl förtrogna med den vetenskap, som de studera, dock förblifva mer eller mindre främmande för hvad som rörer sig utom densamma. Det är på detta sätt som högskolorna lätt få anstrykningen af något äldradt, för att ej säga föråldradt hos sig, och som, på samma gång som de blifva främmande för verlden, verlden ätven blifver främmande för dem, och LS ss ma m mm -m I ÖH kr at fr