Aftonbladet – 26 januari 1874, sida 3

Om hamnfyllnaderna. Det vill synas som artiklarna om hamnfyllnadsmanienhär i staden träffat vederbörande på något mycket ömtåligt ställe; ty man har emot oss anordnat ett eå manstarkt anlopp af insändare, som skolat för svara än den ena, än den andra åtgärden, att, om mängden af ord och förespråkare kunde imponera på oss och på allmänheten, vi redan bort vara öfvertygade huru väl allt hos ogs är beställt, hvad angår stadens sngelägenheter, och att man omöjligen kan företaga något bättre än att fylla dess hamnar. Att detta anlopp är satt i scen från ett häll, der trådarna sammarslöpa och der man synnerligast kännt sig träffad, visar sig af flera omständigheter, bland andra den, att, sedan vi emottagit fyra insända uppsatser till svar å våra anmärkningar i ämnet, af hvilka uppsatser tvenne voro från stadsena tjenstemin, vi fått oss tillsänd, såsom vi ofvan anfört, en längre artikel, som synes af sedd att resumera de föregående och ati på det akarpaste tillrättavisa dem, som kunnat betvifla kamnfyllnadernas välsignelse. Emel lertid finnas de, som icke häraf blifvit öfver tygade, och till dem hörer författaren af de första artiklarne i ämnet, åt hvilken vi derföre nu lemna ordet. Då man finner sig nödsakad att offentligen fösta uppmärksamheten vid kommunala företeg, hvilkas förderflighet länge man och man emtilan varit med beklagande insedd och emtalad, ehuru man icke sett någon möjlighet att förhindra desamma, måste man göra sig beredd på de häftigaste gensägelser och en ifver i förevaret, zom hade man i sina anmärkningar gjort vederbörande den största orätt. Genom de många tjenstemän staden afiönar, och hvilka, såväl när de handlat efter order som när felen uppkommit af deras oförständ eller försumlighet, hafva ett intresse uti det beståendes försvar, samt geuom sin egen talrikhet, bar stadsstyrelsen alltid en skara af skrifkannige stridsmän, beredda att, så som pro aris et focia, draga i fät för hvad som skett, ochhvilka genom sin sakkunskap alltid, om nägon möjlighet gifves, böra kunsa upptäcka-nägot misstag i en eller annan detalj. Desto mera till fredsställande måste ået för författaren at artiklarne om Hamnfyllnademanien vara, att, trots alla bemödanden,, icke en enda uppgift eller anmärkning kunnat af veder börande vederläggag. Vi hafva redan, i A. B. för den 15 dennes, visat detta i afseende på kommunalberättelsen, och vi skola nu bamöta de återstående insändarne. Vi kunna dervid fatfa oss jemförelsevis kort, emedan deras till en del mycket ordrika genmälen innehålla ganska litet i sak.