Aftonbladet – 26 januari 1874, sida 3

få länge och sedan följa med hennes dotter, som skulle gifta eig och blifva bosatt itrakten af Rhen. Henues tal gjorde mig orolig; jag känds på mig att jag var rädd för etaden och att jag ej heller riktigt kunde sätta min lit till Ferdinand; men när jag sedan tänkte mig hur de skulle prata om det nu åter gick om intet, så ville jag ändå att giftermölat skulle ske, vore det ock blott för Wilhelms skull, Ferdinand hade visserligen förändrat sig; han såg inte längre så bra ut, var ofta vid dåligt lyone och talade ständigt om hur han i staden hade kungat få hundra flickor för en, om han into just bade önskat att få en huslig, stilla och allvarsam hustru; men jag trodde på hans ord, föräldrarne tänkte att han nu blifvit ordextlig och god hushållare, och på det kela tyckta vi bätira om honom pu än förut. I September stod vårt bröllop, och dagen derpå foro vi. Mia linnekoffert jemte alla sängkläderna, som jag och mor bade arbetat pi under flera är — det var fint, vackert lärft, goda madrasser och mjuka kuådar — skalle komma efter; Ett par klädningar hade jag låtit ey åt migistaden och Ferdinand bade de femhundra thaler, som blifvit anslagna till bosättningen, Svårligen kan ni föreställa er, hur jag blef till mods inne i den stora etaden, bland alla dessa vildfräömmatide menniskor. Jeg hads helst genast velat vända om; det var som om husen hade tryckt på mig, det myckna folket surrade som en bisvärm för mina öron pär jag gick utpä gatan och inomhus var det ännu värre. Ferdinand hade ingen fullständig bostsd, utan eudast ett möbleradt rum och det måste vi nöja oss med till flyttningetiden, sade han, då vi kunde få hyra en liten våning. Till dess hade vi tid på osa