dra öfverläggningar komma att vända sig 0 mkring br du Temples interpellation. I kolen kanske finna att man gjort för mycet väsen af denna interpellation, och det är ke utan fara att låta den allmänna opinioen uppehålla sig vid nyheter, som hafva og publiken framkallat en oro af en så årdnackad beskaffenhet, att man icke kan ndgå att tro denna oro vara med afsigt unerh llen, Jag är i tillfälle att bekräfta, tt ingenting förefaliit mellan Italien och ss. Ingen söndring har uppstått; ingen råga har blifvit väckt, som kunde kompronettera det goda förhållandet oss emellan. Ulla de rykten, som man utspridt, äro fullomligt och obetingadt falska. (Bifall.) Hr du emple har icke gjort sig till utbredare af lessa rykten; men ham har satt i fråga jelfva sakförhållandet af våra förbindelser ned Italien, och detta var icke mer än som ehöfdes för att framkalla en beklagansvärd örelse,. I sjelfva verket anhåller hr däu emple att få interpellera rageringen angår nde afsändandet af en ny ministre plnipoentiaire hos konung Victor Emanvel. Jag ror, att församlingen ämnar förblifva troen den politik, som hon flere gånger gillat ch som vi mottagit från våra föregångaro. ITvad mig beträffar, måste jag säga, att om ag tillrådt republikens marskalkpresident tt sända markis de Noailles såsom ministre olenipotentiaire till konung Victor Emanuel, å är det derföre, att jag visste honom vara ullkomligt öfvertygad om klokheten af den a politik och besluten att omsorgsfullt uppätthålla denna politik, gom kan sammanfatas i två punkter — att med en from vörd1ad, med en sympatetisk och sonrlig uppnärksamhet omgifva den helige fadrens perjon, att utsträcka denna uppmärksamhet till ulla de intressen, som stå i samband med hans andliga oberoende och hans värdighet ch att vidmakthålla de vänskapliga förbinlelserna med Italien, sådant omständigheterna skapat det. Sen der hela vår politik i Italien. Jag kan försäkra, att vår allmänna politik bestämmes af samma syften och samma motiver. Vi viljafreden (bifall), eme lan vi anse den nödvändig för Frankrikes stor-! het och lycka, och emedan denifrigt åstundas : och yrkas af alla. (Ja, ja!) För att försäkra oss om freden skola vi oupphörligt: arbeta på att skingra alla missförständ, fö I rebygga alla konflikter, och vi skola äfven försvara den mot de tomma deklamationer och de beklagansvärda agitationer, från hvil ka dessa missförstånd och konflikter komma, (Bifall.) Må man icke säga, att vi kompromettera Frankrikes ära och värdighet. Nej, denna ära och denna värdighet skulle endast komprometteras genom en äfventyrarpolitik, som oundvikligen föra oss antin gen till en svaghet eller en dårskap. (Nytt och lifligt bifall.) Frankrike, som man så ofta säger vara vanmäktigt, förblifver dock nog stort och nog starkt för att hafva rät tighet och pligt att alltid vara klokt. (Lifligt bifall.) Och likväl om församlingen ville betrakta dessa förklaringar, de enda som jag kan gifva såsom tillräckligt motsvarande hennes preockupationer, skulle hon kunna undvika en onyttig diskussion, som endast kunde oroa de intressen, hvilka hafva behof af lugn och säkerhet. (Bifall) Det är för öfrigt min pligt att underrätta församlingen, att det skulle vara mig omöjligt att tillägga någonting till de ord jag haft äran ställa till henne (Bifall på en stor mängd bänkar och rop på dagordningen.) Deputeraden Du. Temple tog nu ordet och yttrade: Jag beklagar, att utrikesmini stern icke har hållit sitt löfteratt alltid vara redo att gvara på interpellationer. Hans förklariogar tillfredesälla mig icke, och jag beder, att man måttestilåta mig att utveckla min interpellation Församlingen förklarade sig tilltredsstäld med utrikesministerng förklaringar gppalöt att Ho förAM mm war JA mm w HH DM RÖ br NH HS BP a frit -— mn förr Ar on rr q Du Templeg interpellation icke anleda nägon vidaro diskussioptig Daily News för förlider onsdag innehåller ett telegram från sin korrespondent i Paris, hvilket på ctt verkligen karakteristiskt sätt skildrar så väl Tysklands hotande hållning möt Frankrike som den hänsynslöshet, med hvilken döt inölandar sig i Frankrikes inre angelägenHeter. Telegrammet, som äfven på ett alående sätt visar i hvilken kinkig ställning Broglies regering kommit genom sin undfallenhet för de ultramontana anspråken, är af följande lydelse: Den legitimistiseka och klerikala tidningon Union uttrycker den mest lifliga sympati för sin tappre samtida Univers , hvilken haft den äran att bli krovsad af undseende för det utländska hotet. Denna ton ökar i väsentlig mån franska regeringens I svårigheter, hvilken ifrigt lagt sig ut för att Union skulle besparas Univers öde, Men Jom ru Union tar upp kampen, hvad har väl då hofvet i Berlin vunnit genom de tverre månadernas suspension af Univers? Sålänge bertigen af Broglie är nödsakad att stödja sig på de ultramontanska deputerade — och dertill blir han sannolikt tvungen så längs hans räivister varar — kan han icke gifva någon verklig upprättelse åt Tyskland, hvilI ket är beslutet att icke låta Frankrike bli I ultramontanismens förkämpe i Europa. Union låtsas af patriotism undertrycka sina käns lor och insinuerar att upphäfvandet af pass. I tvånget mellan Tyskland och Iialien långt Ifrån att vara ett ytterligare bevis på det I goda förhålandet mellan de båda länderna. -l endast utgör ett nytt smärtsamt exempel på -I Frankrikes vasallförbållande till utlandet il Krisen är långt ifrån öiverstånden. Kejsar ren af Tyskland ansåg sig personligen föro lämpad af ett af biskopen af Nimes för nå gon tid gedan utfärdadt hsrdabref. Det var på grund af en anmärkning från. Berlin, gom kultusministern Fourtou utfärdade sitt cirkulär till biskoparne, i hvilket han upp manade dem till moderation. Men förgsöket ) Jatt behaga på en gång Tyskland och det -lultramontana partiet var ett missgrepp. Ty. ska regeringen anmärkte också helt oförbe t) hållsamt, att cirkviäret på intet sätt iad lade biskoparne, utan endast gaf dem en vän lig varning att i anseende till tidens svå righeter vara försigtiga. Det var derföre I omöjligt för tyska regeringen att i cirkulä ret se en upprättelse. Nu väntar och for Azar Tugskland att hiskonan af Nimea akall