Aftonbladet – 21 januari 1874, sida 3

sr —— .6. VA nom, ty två menniskor hafva ej rum i ett hjerta, Pn afton, ungefär sex veckor derefter, dagarne hade redan blifvit längre, gaf Wilhelm mig ett tecken, då han gick, att jag skulle komma efter. Vet du hur det har gått med Ferdinand? frågade han sakta. aJag sade att jag intet visste. Ferdinand har blifvit komediant! DÅ för tiden hade jag ännu ej sett någon annan skådespelare än pajar, som på marknaden alltid följde med björnen och aporna, Jag kunde ej få fram ett ord, men af förskräckelse höll jag på att tappa skåJen, som jag höll i handen. Släpp inte skålen !sade Wilhelm, och som jag ändå förblef helt tyst, tillade han: Du kan ju gå omkring med tallriken och axla in penningarna! Så har det då gått med den lärde Ferdinand, som skulle blitva pastor allraminst! Jag började gråta och han sade att det skulle jag inte bry mig om. Det är lätt för dig att Bägalb utropade jag, men hvad skall jag då göra? Nå, så gilt dig inse med honom! gade an, Det vill jag ju inte heller! svarade jag. Du vill inte ha honom? Det bar jag ju aldrig velat! Helt ofrivilligt hade dessa ord undfallit mig, och jag anyitade och teg med allt hvad jag hade på bjertat; men det var som om han förstätt mig ändå, ty han fattade genast min hand, Jag gjorde mig lös, det var redan skymping inne i huset, forts.)