Aftonbladet – 21 januari 1874, sida 3

Om bedömandet af akademiska pro vid våra universitet. Akademiska befordringsfrågor hafva un derstundom ådragit sie en sorglig ryktbar het, De myndigheter, som dervid i första band hafva att yttra sig, äro vederbörande fakultet, som afgifva kompetensbetänkande och konsistorium. som upprättar förslag Den, som gällt för att vara mest behörig vid bedömandet af det för tillfället utgiln: specimen, utöfvar på hela ärendet det störste inflytande, men det är denne, söm icke all tid befunnits vära fullt opartisk, Gällel det att tillsätta adjunktur, yttrar sig före trådesvis en professor i ämnet; gäller dei åter profeasur, finnes i vanliga fall inger sådan att tillgå, utan uppträder då iställe någon annan sädan behörig domare ansedd bland de lärda på stället, och kring denna groppera sig. deöfriga, hvarvid en:ellel annan vafvikanderöst ej: mäktar göra sig hörd. Ofta nog har det bändt; att de, som genom förslags upprättande: ansett sig för fördelade, aaofört besvär, men sällan har dermed något vunnits. Att detta inträffade sistlidet kr vid tillsättandet af professor i matematik vid Lunds universitet, berodde derpå, att hr ecklesiastikministern på för slag af universitetets kansler funnit sig föranlåten att låta tvenne utom universite tet stående fackmän, en svensk och en norr. man, afgifva utlåtande, och vid anstäld granskning af do i tryck framlagda lärdomsprofven. kommo dessa hvar för sig till det slutomdöme, att de fyra sökande borde upp föras ien alldeles omvänd ordning mot den. hvari Luads konsistorium med ledning a! sin sakkännare hade ställt dem. Hade detta pröfningssätt blifvit användt tior tidigare, då professorcrembetet i bistoria vid samma onirersitet var ledigt, sknlle tillsättningen sannolikt hafva skett helt annorlunda. En händelse har nyligen inträffat. som gifver an ledning till denna förmodan. Men förut några korta orinringar. Såsom de ende; hvilka full: följt sin ansökan till nämnda professur, uppfördes. på förslag tvenne akademisadjunkter, Tengberg från Luni.i första rummet och Hammarstrand från Upsala i det andra. Den senares profafhandling var Attikas författ ning under -konungadömets -tidehvarf, om hvilken skrift den(numera aflidne) ledamot at filosofiska fakulteten, som för tillfället fick gälla såsom ojäfvig domare, utlät sig på ett bittert och hänfullt sätt. Bland annat yttrade han i fakulteten: Språket iafhandlingen om Attika, författning är: icke rent; det är till: den grad förtyskadt, ati det ser ut som om långa stycken Vore ötf wvorsätta, ja, illa döfversatta från tyskan,, och i konsistorium: Ett vårdslöst skritvet ocke icke så litet på flärd stötande specimen, ntgifvet af en person, som utan tvifvel, ifall han aktat nödigt, kunnat åstadkomma ett redbarst arbete, innebär en förnärmelseeaot det universitet, vid hvilket det till granskning och bedömande blitvit framlagdw, in nehållande kontråsten mellan väldiga tillrustningar och ett resultat, som är lika med noll; kontrasten emellan ev högförnäm kritik och vårdslöshet i detaljer o. s. v., samt