Aftonbladet – 21 januari 1874, sida 3

H— RR Alltid blifver der någpt, det svarar jag förs sade han. Sedan hetraktadö han åter mul bäraträden, som om han bela tiden inte hade haft något appat i tankarne ogh fortfor: Mycket lär det ej våra att förtjena på den åcr vlanteringen, och hvad silkosmasken an går, är det idel dårskap. Om pi inte hade blifvit ålagd att ödla dessa mulbärsträd, så skulle jag råda er att plantera ett par päron träg I srället, då vet man åtminstone hvad man har.y . ; sedan talade de om ett pch annat, ty Wenåland var nu vid riktigt godt jynng och just som han skulle gå, vände han sig om ännu en gång och sade: ser ni, skol mästare, det är meat räkning och skrifting jag är angelägen om, och Wlitver pojken rik: tigt skicklig, så lofvar jag att nå ej skall blifva lidande på den saken: Adjö nu, jag kommer snart tillgaka!s Knappt hade Wendland aflägsnat sig, så att man ej mera såg honom, förrän far bru sade upp: Der bak fu detnu! Jo, detär er skön soppa du bar kokat ä migj sade har förargad. 4 ; ;Men hvarför skulle da också springa mer brcfvet fill nastorn så att Wendland akull få se det! Jag är glad. att allt nu är god er emeljan, menade mor. : Gott 036 emellan, menar du? Pet Mei tusan och inte goåg heller! Wilhelm Wenå land har jag fått mig på halsen, sä att mal inte aus på qvällen skall få hafva en stun: för sig sjelf, och när han väl fått. bit sh pojke, så vilja de andra bönderna äl! von hafva hit ajna De unna inte hvitöga äv hrarvagdra en3; jag känner dem, jag! Wendland sörjer nog för att han får var ensam om detta!s sade mor försonandp. Oeh jag får ingenting för det, ås ir gerting!, ptropade far, Wendland är j