Aftonbladet – 21 januari 1874, sida 2

laiyd UBS UTCICINUL UUKAUL, GL UNUUDS MUD nskilda agitation, som egt rum innan detsamma blef synligt, det bygts icke så ringa örhoppningar äfven å detta håll på de utsigter till röstsplittring, gom denna gång syntes förete sig. Förhällandet bör för insen del lemnas ur sigte vid ställningens oedömande, men för tillfället ha vi, efter vad som inträffat, ingen anledning att dissatera den ifrågavarande kandidaturen. Återstå skledes hrr Nordenskiöld och Östergren såsom, efter vår uppfattning, så ullmänt ifrågasatta, att det kan antagas gä som sannolikt, att det blir mellan dem, som valet kommer att väga. Hvad hr Nordenskiöld beträffar, tro vi att hans kandidatur vunnit mer och mer erräng i den mån valmännen haft tillfälle nhemta underrättelser om det sätt, hvarpå nan löste sin uppgift då han under tre föresående riksdagar hade förtroendet att reoresentera hufvudstaden i Andra kammaren. Vi ha tillåtit oss att i detta hänseende till edning för omdömet meddela Btskilliga på riksdagsprotokollen grundade upplysningar, och vi ha sedermera funnit utgifvaren af Stockholms Dagblad, hvilken hade tillfälle på nära håll följa större delen af denna rikadagsmannaverksamhet, i en artikel om le ifrågasatta kandidaterna yttra, att rättvisan forirar det erkännande, att det sätt hvarpå professor Nordenskiöld fuligjort sitt föregående riksdagsmannauppdrag ivgalunda bör uteslata tanken på hans omval. Tvärt: om — tillägger D. B. — har han ådagalagt åtskilliga af de egenskaper, som tillhöra en god representant, och hans nit för nyttiga reformer, hans mångsidiga insigter hafva vid flera frågors behandling varit af gagn, liksom hans öppna väsen gjort honom mycket omtyckt inom Andra kammaren. Särskildt har han inlagt stor förtjanst genom sitt initiativ till den tekniska undervisningens ändamålsenligare ordnande, enl: fråga, hvilken till definitivt afgörande återkommer vid denna eller nästa riksdag. nr 0 mm ch mv nt -— 39 ve 3 nm 4 4 , (AR I detta omdöme tro vi att alla de instäm-: ma, som haft tillfälle aktgifva på hr Nordenskiölds riksdagemannaverksamhet, och icke så få ibland dem gifva åt det erkännande de egna honom ett ännu lifligare uttryck. Det vill också synäs oss säzom om kännedomen härom är egnad att gifva stöd åt den. öfvertygelsen, att man genom hr Nordenskiölds återväljande vid en yppad ledighet, då han nu åter är oförhindrad att mottaga förtroendet, skulle göra ett synnerligen godt val. Det enda, som skulle kunna i detta hänssende vålla någon tveksamhet, vore om man hade att emot hr Nordenskiöld uppställa någon ännu mera framstående och utmärkt personlighet, hvars egenskaper dertill vore af valmännen så allmänt kända, att det förefonnes utsigt att genomdrifva hans val. Den person, som nu blifvit på åtskilliga håll ifrågasatt, och hvilker efter hvad N. Dagligt Allehanda i förbigående antydt, kommer att af nämnda tidning förordas till kandidat, är revisionssekreteraren Östergren. Vi veta också att inom några embetsmannakretsar hr Östergrens kandidatur har varma sympatier. Den har, vill det synas, ifrån bör jan blifvit ifrågasatt, och den förordas fortfarande, hufvudsakligen med afseende på hr Östergrens fackkunskaper såsom jurist. Vid den yppade vakansen på Stockholmsbänken i Andra kammaren höll man nemligen på åtskilliga håll före, att hufvudstaden denna gång borde med sitt val falla på en rättslärd, och åtskilliga namn voro till en början brägta på tal, tills efter hand meningarne bland dem, som omfattade dennna åsigt, synas ha enat sig om hr Östergren. Vi ha dock icke förnummit att åsigten vunnit anhängare synnerligen vidt utom en del embetsmannakretsar, och detta helt enkelt till följd deraf att hr Östergrens namn och person äro för den stora mängden af valmän temligen obekanta. I sin mån bidrager väl dertill äfven att de som känna honom och kunna vitsorda hans insigter och skicklighet såsom jurist samt de älskvärda personliga egenskaper somlära utmärka honom, i allmänhet icke kunnat lemna någon upplysning vare sig om hans politiska opinioner eller om hans förmåga att inför en sådan församling som Andra kammaren göra sina insigter gällande. Det enda, som härom blifvit hittills offentligen yttradt, är Stockhohhs Dagblads förklaring, att tidningen icke kände hr Östergrens politiska åsigter. En och annan äfven bland dem som äro anhängare af hr Östergrens kandidatur hafva dock enskiidt antydt, att hr Ö. lutar åt det konservativa hållet. För vår del ha vi, med undantag af nämnda an: tydningar, icke kunnat vinna några tillför litliga upplysningar och ha följaktligen inga sådana att meddela. Det är emellertid af icko så ringa vigt att i detta afsecnde be finna sig någorlunda på det klars, då man skall bestämma sitt votum i afzeende på en riksdagsmannakandidsat, och synnerligast tgrdg detta få anses gälla, då fråga är om en jurist; ty om denne lutar åt det kongsrvativa hållet och hans konservatism gör honom specielt till motståndare i stället för främjare af de lagreformer, som stå på dag: ordningen, så är icke mycket vunnet med att Hcklla hans juridiska insigter till riksdagens förfogande. Det kritiska och konserveravdo elemeniet är nti vår lag stiftning så utomordentligt väl tiillggdosedg genom den granskning, som alla lagförslag kafya att genomgå i högsta domstolen, ait särskilig åtgöranden från valkorporationernag slia wet färja för degg närvaro äfven i rikförsamungen (der det för öfrigt redan har talrika målsmän) icke synes vara a nöden. Det torde för öfrigt med afseende sarekijdt å hr Östergren böra beaktas, att det är såzom åomare han baft tillfälle utveckla de juridiska in ;sigter, för bvilke ban är, utan tvifvel med rätta, högt aktad, och ait domareoch lagstiftarakallen taga i anspråk väsentligen olika egenskaper, en omständighet på hvilken just lagförslagsgranskningen i högeta domstolen lemnar talande vitneshörd, i det Atskilljga af de utan tvifvel utmärkte rättslärde och skicklige domare, som der hafva plats, vid den pömnda granskuingen använda sina insigter ock gitt juridiska skarpsinne på sådant sätt, att om det fnge ig gällande, skulle aldrig några lagAR