Aftonbladet – 19 januari 1874, sida 3

handel i staden, som deras dotter skulle få, och när hon gifte sig, skulle mågen öfver: taga affärerna, men sonen skulle studera och blifva läkare. Så blef det äfven, ty den rika Blumenthal, hos hvilken ni nog handlat nåson gång, är gift med de gamlas dotter, och sonen der, det är just doktor Meyer, som är Jen förnämsta läkaren här och vida omkring i hela trakten: Dessa upplysningar hade fört Christel bort ifrån sitt ämne, och jag måste påminna henne om att fortfara. Hon besianade sig ett ögonblick. Hvar var jag? frågade hon. Jo, sog deg gamle Meyer! erinrade hon sig och återtog Beda; En gång, då han kom ut, hade han sin fra med sig. Hon hade på sig en mössa med röda band och guldklocka. Mor känds znappt igen henne i all denna grannlät, nep hon var sig lik som hon alltid hade varit och hade tagit skorpor ined sig; mor kokade kaffe och detta besök var sommarens största nöje. Meyer ville höra berättas om allt som hade vederfariis oss och frun på sin sida berättade om barnen huru de artade sig, och allt beröm, som sonen hade fått i skolan, och dervid föll talet på hvad det sknlle blifva af mig. ok SHerpk hage mor ännn icke tänkt. Jag var å Holde et a ngalnuda ött ftark; barg; lessntom ville mor icke gerna släppa mig fråR sig eeh jag var således mycket min: ire ute i fria luften än de andra barnen, mor tyckte att det inte behöfdes. Något utarbete fick jag aldrig vara med om, ty hon räfdo oeh planterade och skötte ensam om Ha lina fordbiten, så att när jag icke var skolan måste jag sticka efter uträtta nåket nom hus. Den mesta tiden gick jag sysslo; ög och det gjorde att jag blef blek och klen, uUtmera stilla i mitt väsende, så att pär