Aftonbladet – 19 januari 1874, sida 3

drig förr, Wendland, som var förargad att ban skjutit lottsedeln ifrån sig, då den erbjöds honom, sade alltid att det var ej pengarne i och för sig som gjorde skilnaden, ty bvar och 4 blef ändå den han var. Bondhustrurna kunge i gypnerhet icke tåla att mor skulle hafva det sö bra och vara likväl klädd som de sjelfva, och de förtaiade och sqvallrade och voro elaka mot henne, så att hom till sint icke mer hade rågon lust att skaffa sig ordentliga och nya klädesplagg, 16 ingen tycktes vilja uzng henne dem, desantom var hon alltjemt klen och sjuklig, Den som är van vid arbete och-ett rör, igt lefnadssätt, mår sällan väl af att sitta stilla, fsynperhet om bekymmer och för argelse komrtaa ty Mor blef mycket fet, fick andtäppa, hade svärt aut Rh hostade alltid och tyckte derföre ieke om att talg mygiet; vllt detta gjoräs att hon satt mer och mer hemma, spann den ena garpbundten efter den andra, och sparado ihop af sina räntor, ty hennes ständiga tanke var nu att samla för mig, och att det skulle gå mig bättre i verlk den, än det hade gått henne. Så förgick tiden. Mor hyste misstro och ovilja mot nästan allg, endast några få personer höll hor af, .ogh dessa voro pådig Årg den gamle Meyer och gkolmästaren, dennt gistnämnde för min skull, ty han Var mycket god emet mig, En eller två gånger hvar sommar kom den gamle Meyers ut till oas. etan ben hade vunnit på lotteriet, van drado ban icke merg omkring med sina packor på ryggen och begagnade icke hetier rid; eller knäbyxor, utan klädde sig ordentligt som de andra borgarne i stader. Ian hade ör snygg, brun rock, en svart hatt med breda brätten, och håret hade han också låtit klippa, så att han såg helt prydlig ut med sitt gråa skägg. Hap och haps fru hade op stor kramvaru