skilda bestämmelser och nya anordningar, l som nu blifvit gjorda. 4 För att rätt förstå betydelsen af den nn h Åt frågan gifna lösningen, är det nödvänligt att kasta en kort historisk öfverblick li på hennes uppkomst och behandling under l; tidigare skeden, om än denna öfverblick ejl; kan ionehålla något nytt för dem, som med någon uppmärksamhet följt riksdagsförhand-! lingarna i ämnet. f Karolinska mediko-kirurgiska institutet, l: som nu blifvit fallt likstäldt med de medi-j, cinska fakulteterna vid universiteten, upprättades i Stockholm för att för den medicin-j:i ska undervisningen tillgodogöra det rikals material, som hufvudstaden med dess stora j: gjukinrättningar hade att bjuda på. Efterit att förut blott hafva haft till uppgift att utbilda militärläkare erhöll institute: 1822: en sådan organisation, att, såsom dec beter , i det då at Kongl. Majestät utfärdade reg!ementet, pålitlige och tillvande praktiske läkare för alla grenar af medicinalverket til! statens tjenst vid samma institut skulle kunna danas Det erhöll 12 ordinarie lärare, deribland 8 i de teoretiska ämnena, och var sålunda re j: dan nu fakulteterna långt öfverlägset i lärarekrafter och materiella resurser. Men institutets verksamhet blef dock från början hämmad derigenom, att de läkare, gom vidj. detsamma aflagt sina examina, ej erhöllo samma kompetens till statens tjenster, som fakulteternas lärjungar. Det var gifvet att under sådana förhållanden endast ett fåtalj läkare skulle vid institutet aflägga sina examina. Alla de som vid universiteten genomgått sin kurs voro emellertid ålagda att, för vinnande at legitimation, vid institutet aflägga en slutexamen i vissa ämnen, hvilken examen benämndes kirurgie magister examen. Denna sakernas ordning födde missnöje och otillfredsställelse å ömse sidor. Institntet, som ej fick utöfva den verksambet, som det i sitt reglemente fått sig anvisad, och hvartill det kände sig fullt rustadt, sträfvade efter frihet och full likställighet med uni versitetsfakulteterna. Denna sträfvan bekämpades från de senare, och så uppflammade den strid, hvilken sedermera alitjemt tortgått, och under :hvilken landets represen tanter alltid stått på iastitutets sida, under det universiteten funmnit sitt stöd hos rege: ringen. Ett förslag till ny instruktion för institutet, som på befallning blifvit upprät tadt, oeh som 1837 af k. sundhetskollegium med förord inlemnades, lades till bandlingarna utan att någonsin för K. M:t före dragas. Med år 1840 trädde frågan fram vid riksdagen. Ständerna gjorde vid denna riksdag till vilkor för då beviljade anslag till institutet, att detta måtte få den organisation genomförd, som de ofyan ur regle mentet för 1822 citerade orden angåfvo. Då detta ej föranledde till någon regeringens åtgärd aflät 1847—48 årens riksdag till K. M:t en anhållan, att en komit af sakkunnige män måtte nedsättas för att utarbeta förslag till den medicinska undervisningens ordnande. Då ej heller denna anhållan ledde till någon påföljd förnyade rixets ständer vid 1856—58 brens riksdag samma anhältan och hemställde bland annat att, enär den vidin stitutet meddelade undervisningen måste anses icke allenast motsvarande utan ock i flere delar fullständigare än den, som vid universitetepe medicinska fakulteter kunde åstadkommas, institutets elever måtte erhålla samma befordringsrätt som universiItetens. En komit blef nu slutligen nedsatt, och den utarbetade det bekanta förslaget, att alla tre de förutvarande läroverken, de medicinska fakulteterna vid uviI versiteten och Karolinska institutet skulle indragas och ett enda stort medicinskt läroverk inrättas i Stockholm. Detta förslag vann till all lycka icke bifall, men den lösning som regeringen nu sökte gifva frågan var ej egnad att göra slut på striden. Genom K. M:ts bref af den 26 April 1861 tillerkändes de läkare, som vid institutet förut aflagt sina examina, fuli befordringsrätt, kirurgie-magister-examen afskaffades, och institutet tillerkändes rätt att i likhet med: fakulteterna anställa den sista mera rent praktiska examen eller medicinellicentiatexamen, men fråntogs deremot rättig: heten att anställa den första mera teoretiska examen eller medicinekandidatexamenp, oaktadt institutet i lärarekrafter och material äfven för den teoretiska undervisningen var mer än jemnstarkt med fakulteterna. Institu .Itets verksamhet blef naturligtvis härigenom -li hög grad förlamad inom hela dess teoretiska afdelning. Det sattes så att säga vid sidan af hela den teoretiska undervisningen, gom ble! så godt som monopoliserad för universiteten ty det var gifvet, att de studerande skulle så vidt ej särskilda omständigheter gjorde sig gällande, göra sina studier inför samma lärare som voro deras examinatorer, Insti -I tutet kom med en stor del af sina lärare och institutioner i en legaliserad overksam het. Striden uppflammade på nytt. Rege ringens lösning af frågan gåck i en anna riktning än den som rikets ständer begärt och i en ny skrifvelse förklarade också 186: års riksdag, att denna lösning var stridand mot både ordatydelsen och meningen i ri kets ständers föregående skrifvelser och an höll, det K. M:t tägktes medgifva Karo linska mediko-kirurgiska institutet rätt, att i likhet med universitetens medicinska fa kulteter, anställa såväl den teoretiskt medi cineka eller medicine-kandidat-examen son den praktiskt medicinska eller medicine-li centiat-examen, Då emellertid denna skrif velse ej ledde till någon annan ätgärd i regeringens sida än infordrandet af utlätar den från vederböranåe myndigheter, ingic 1872 årg riksdag ånyo med en skrifvels till K. M:t i ecahanda syfte, hvarjemte de uttryckte några andra önskningsmäl för un dervisningens ordnande, hvartillåvi längr ned återkomma, Sådan är i de mest allmänna dag gån l j i j