Aftonbladet – 17 januari 1874, sida 3

IOF aen gamla oOocH PpIDCUAIIG UVANe SeReT jorubbad, skulle visa sig, att af den gamle lie dan ombyggnad någon fara icke egtrum för den förnämsta byggnaden vid Strömgar I tan, nemligen arffurstens palats, samt att för de öf större äfventyr ej uppstått, än att de i allt fall, äfven då ny strandmur upp föres, äro tinderkastade, nemligen att dels få ombygga sina grundmurar och dels få reparefa husväggarna. Efter det föregående anar läsaren troligen, att detta påstående är alldeles grundlöst, och han bedrager .Ielg sannerligen ej deri. De i det åberopade utlåtandet af sakkunnige män uttalade om.dömena om den inverkan på de närliggande -I husen, som kajarbetet kunde hafva, äro, str Isom å två särskilda ställen i utlåtandet uttrycskligen säges, gifna under dem förutsättning, att arbetet utföres ej genom den äldre murens rifning och ombyggande, utan genom den nya murens uppförande utanför den gamla, men detta hindrar naturligtvis icke vår man att påstå, att ombyggandet icke medför andra faror. än de sakkunnige för! klarat sig befara vid tillbyggandet, samt att för detta påstående åberopa samme sakkunniges utiåtande. Slutsatsen, att husen genom merens ombyggnad icke äro underkastade större äfventyr, än att få ombygga sina grundmurar och reparera husväggarna, är äfven i stiljstiskt hänseende märklig, Kostnaderna för -Idessa eller andra reparationer, som kunde blifva en följd af kajbyggnadsarbetet, anser x husegarne böra vidkännas, och stödd på Idenna i hans egna ögon antagligen otelbara lauktoritet, tvekar han icke att uttala den djerfva beskyllningen mot stadsfullmäktige, latt de vid fattande af sitt beslut om kajbyggnadsarbetet låtit det allmänna intresvet uppoffras för det enskilda, ja, han går ända derhän att namngitva den person, af undseende för hvilkens intressen stadens fullmäktige skulle hafva underlåtit att helt enkelt låta rifva och ombygga den gamla muren. De sålunda angripne stå så högt öfver hvarje misstanke, att icke några ord behöfva spillas på deras rättfärdigande, men vi kunna dock ej underlåta att framhålla lösligheten af det skäl, hvarpå anklagelsen grundats. Det är för hvar man kändt, att våra domstolar hylla den grundsatsen, att den, som genom en åtgärd k sin mark, äfven om denna åtgärd är aldrig så berättigad, skadar grannens hus, är skyldig att ersätta honom denna skada, och man kan hålla tio mot ett, att, derest genom i fråga varande kajbyggnadsarbete skada skulle uppstå närliggande hus och desses egare instämde staden med yrkande om skadestånd, ett dylikt yrkande skulle godkännas. Dat var just kännedomen härom, som för någom tid sedan förmådde stadsfullmäktige att ingå på en en förlikning, hvarigenom egar en till ett hus vid Barnhusträdgårdsgatan erhöll ett betydligt belopp i ersättning för skada, som förorsakats hans hus genom trumbyggnadsarbete i gatan, och detta oaktadt sakkannige män intygat, att all omsorg iakttagitg vid arbetets utförande, och skadan högst sannolikt förorsakats icke omedelbart af trumbyggnaden, utan allenast medelbart genom markens torrläggning och husgrundena dåliga beskaffenhet. De funderisgar, fört till torgs, om det problematiska värdet, som den i sammanhang med omförmälda kajbyggnadsarbete pågående bottenrersningen i Norrström skulle hafva för beredande af lika fritt aflopp åt vattnet som förut, kan man lugnt lemna i sitt värde, då styrelsen för allmänna vägoch vatteobyggnader i ett officielt utlåtande förklarat, att bottenrensningen, som bereder en ökad vattenarea af omkring 90 gvadratfot, är tillfyllest såsom ersättning för den genom murens utflyttning ästadkomma minskningen af 24 qvadratfot vid högsta vattenstånd i Mälaren. Innan vi lemna detta kapitel, kunna vi icke motstå frestelsen att göra läsaren upp: märksam derå, att tydligen at den pålbyggnad, som blifvit i strömmen anbragt för framförande af de till arbetets ntrörande erforderliga pålkranar, blifvit förledd att antaga, det muren skall utbyggas så långt sem till denna provisoriska pälbyggnad, och på detta sitt misstag grundar en insinvation, att den tillåtna inkräktnipgen skulla blifva öfverskriden. Äfven Skeppsbrohamnen är föremål för g uppmärksamhet, Han tror sig kunna påstå, att denna hamn förderfvas genom irombyggnaden i Carl XIII:s torg, hvilken trumbyggnad han oriktigt påstår häfva blifvit föranledd af Nybrohamnens igenfyllning, som icke haft något att skaffa med nämnda trumma. Och på hvad sätt åstadkoimmes denna förderfliga verkan? Då vi frukta att genom en omskrifning skämma färgtonen i den tafla, häröfver upprullar, skola vi anföra hans egnaord. Delydask: Längre ned utspyr den stora afloppstrumman under Carl XIII:s torg stundligen sina massor af orenlighet i Skeppsbrohamnen, sjöfarten till fromma och staden till ära. Och vidare på ett annat ställe; Icke den ringaste åtgärd bar blifvit vidtagen för att afvärja utströmningen i hamnen af ali den smörja och det afskräde, som den stora frmman stundligen afsätter. En gång hvarannaa månad ditskickas några karlar att bortföra dem orenlighet, som hbopat sig nedanför trummans mynning, förmodligen derför, att i annat fall intet vidare skulle kunna utkomma, men man ser, huru allenast för detta ändamål 2 å 3 pråmar erfordras, kan man lätt föreställa sig, hvilka massor, som innan så mycket kunnat vid muren hopa sig, måst af den starka strömmen utföras att uppgrunda bamnen. Depna har fordom egt betydligt djup, men att menniskors vårdslöshet dock kan förstöra äfven de bästa naturens yerk, visar sig deraf, att i senare tider flera grund bör iat i denta hamn så högt uppstiga, att de smä ångsluparve fastvat derpå. Denna skildring är onekligen hemsk, skada blott, ätt den icke i något hänseende motsvaras af verkligheten. Massorna st orenligbet, som skulle strömma ut ur trumman, karlarne med pråmarna, som hvarannan månad bortföra denna orenlighet, finnas icke på annat ställe än i författarens famtasier, och vid sådant förhållande äro vi berättigade att äfven dit förvisa de på de förra fantasierna stödda påståendena om de nya grunden. Tydligen har låtit lura sig deraf att man med pråmar bortfört den sand, som i ströma malitenta I Gattnat me.