Aftonbladet – 17 januari 1874, sida 2

dre ville gifva henne goda råd hur hon skulle använda dem; en ville veta om hon nu inte skulle blifva stursk och högfärdig, en annan trodde att hon aldrig kunde höja sitt hufvud igen och låta se sig af folk, sedan hon hade sutit inne som en brottsling; sjelf visste hon ej heller hur det var med henne eller hvad hon skulle taga sig till. Den gamle Meyer, som ville henne väl nu som förr, vidblet sitt yrkande att hon skulle flytta bort; men -att sä gifva sig af, det är lätt både sagdt och gjordt af menniskor, som hafva sett sig om i verlden. Den som icke varit annoretädes än på den torfva, på hvilken man är född och hvarunder slägt och vänner ligga begrafda, hvarest man är känd af alla, den har en förskräckelse för allt hvad som är främmande och lider hellre tvång och nöd hemma än begifver sig af till andra trakter, det har jag sjelf sedan fått erfara. Nådig frun, som hade ett godt hjerta för den ringaste, och hur förnäm hon än var, ändå alltid kunde sätta sig in i andras tankar, hon insåg detta och sade genast att mor skulle inte flytta, ty hon skulle sjelf taga allt hvad mor angick om händer. Derföre skickade hon också efter den gamle Meyer, föreställde honom att det vore bättre om mor fick ut sina pengar, ty, inblandade i hans handelsaffärer, kunde de ju lätt gå förlorade, och sedan han aflemnat dem köpte nådig frun statspapper, hvilka hon sjelf tog i sitt förvar. säl (Forts.)