Aftonbladet – 17 januari 1874, sida 2

lemnades inför rätta. Flera dagar förgingo innan förhörhöret ens började; sedan gick Åter någon tid om till dess den gamle Meyer blef kallad och förhörd, och ehuru då allt blef förklaradt och sanningen kom i dagen, så hade likvältre veckor förgått förrän mor blef frikänd. Det var en kall dag i Februari, snön låg i höga drifvor och fram emot aftonen snöade let ännu. Vi sutto just omkring potatesfatet, då dörren öppnades och mor trädde in; jag sprang emot henne, men då jag kom henne helt nära, blef jag rädd, hon var sig så olik. Förr var hon rask och hurtig ochi började tala oss till medan hon ännu hade hanlen på dörrklinkar; nu kom hon in helt tyst och stilla, sade knappt god afton hvar ken åt mig eller åt de andra, det var som börde hon icke längre till huset. Hon visste ;j hvad hon skulle säga, allt hvad hon under lessa fyra veckor hade genomgått kom med ens åter för henne och likasom förstockade hennes hjerta och förstummade hennes läp: var, och vårt värdiolk visste icke heller hvad de skulle säga eller göra. Det var som en mur mellan dem, som de icke kunde komma öfver. Mor såg mycket dälig, hon hade fallit af och äfven hennes kläder voro illa medarna. Slutligen fräögade värdinnan hur det hade gått för henne. Har skulle det kunna gå för mig? svarade mor, låste upp dörren till kammaren, sände på ett ljus, som hon hade haft med sig, tog mig vid handen och vi gingo bädal n. I kammaren var det iskallt, ingen hade u på tre veckor varit derinve, och mor bäd! lade ned nig i sängen. Sjelf lade hon sig j oå knä framför kistan och började plocka l at allt hvad som fanns deri. Jag såg på