Aftonbladet – 16 januari 1874, sida 2

treiaga, u an se tiden an. Mans åsigt var, att under vintern skulle hon ej taga ut npågot, men till sommaren skulle hon flytta till ex annan trakt och der köpa sig en egen stuga med jord till samt inrätta sitt lefnadssätt så som henne bäst syntes, Denna samma dag gaf han henne ett qvitto på att ban hade mottagit hennes penningar i sitt förvar och sade henne att hon hvar dag, om hon ville, kunde hos honom taga ut sinhalfva thaler, det vore henneg räntemedel och penningsumman förble! ändå lika stor. På det sättet förstod hom lättast hur saken var ställd och tyckte också sjelt att det var det bästa. En thaler tog hon nu åter ut och köpte sig kaffe och socker, fläsk, sill och hvetebröd, tog alltsammans med sig ut och förblet tyst och stilla en tid bortåt. Hon hade åter börjat hjelpa till uppe på slottet, ty osämjan var bilagd och längesedan glömd af alla de tvistande, och bon gick af och till som vanligt, men hade ingen riktig ro hvarken der eller hemma, Så otta mor gick i något ärende från slottet in till staden, hade hon alltid något med sig hem; än var det en kaffekanna, än en mössa, och alltid matvaror. Åt mig köpte hon en präktigsöndagsdrägt, och ätsig sjelf en pelskantad kappa, så vacker att ingen i hela socknen hade en vackrare, och dessutom en psalmbok med silfverknäppen. Det var naturligt att bondfolket skulle fästa uppmärksamhet vid allt detta. Först undrade de och funno det obegripligt hvar hon fick allt ifrån, men det dröjde inte länge förrän den ena efter den andra började fatta misstankar, och det glunkades om att det aldrig gick rätt till. (Forts.)