Aftonbladet – 16 januari 1874, sida 2

———LLJVrr— gar, utan att någon skulle få veta något derom, och hvar hon skulle förvara dem, ty hon egde intet skåp, blott en kista. Et skåp måste hon deriör framför allt skaffa sig och det ville hon redan följande dag köpa i staden, sedan fick hon väl se hur hon skulle ställa sig. Med detsamma kom hon att tänka på mycket annat, som bon nu kunde köpa, och under dei hon i tankarne valde och ufverlade härom, förgick hela natten och det blef morgon. Hon stex då genast upp och började laga till frukosten, då det föll henne in utt nu kunde hon ju dricka kaffe alla dagar, och genast sattes kaffepannan på. Då grannare kände lukten, började de undra hur detta kom till, det var ju ej söndag, men då de frågade mor, svarade hon att hon ej mådde bra, hon ville försöka kurera sig med kat. fet; inom sig kände hon dock en viss rädela, ty hon fruktade att de hade märkt något. Och verkligen föreföll dot dem också ganska besynnerligt att hon var så noga att låsa igen kammardörren då hon gick till staden, och till på köpet hade hon då sin söndagsklädning på sig. Under det hon gick på vägen fattades hon ånyo af ångest vid tanken på penningarna, som hon lemnat hemma, och då hon sedan föreställde sig hvad folket skulle säga, då hon kom tillbaka med ekåpet, och hur hon måste vidtala en främmande forbonde att taga det på sin vagn, då insäg hon att hon antingen måste tillstk allt och omtala hur rik hon hade blifvit eller också låta allt blifva vid det gamla och blott i all tystbet förvara sin rikedom. Väl inkommen till staden, utgöt hon sitt hjerta för den gamle Meyer, och ju mer denne såg hur det stod till med henne, desto mer rådde han henne till att ingenting fö