Aftonbladet – 15 januari 1874, sida 3

hände i byn. Hon, som gick ut och in öfver. allt i gårdarne, visste godt besked, och hon tyckte om dena gamle Meyer, aå jude han än var. En gång, det var en fredagseftermiddag, så der framemot hösten, kom min mor in på krogen för att fråga hvad krögerskan ville ha, ty hon uträttade alla hennes ärenden, Det var just då mycket att göra, många kunder voro tillstädes, och krögerskan sade att mor mäste vänta så länge, till desa hon hade betjenat dem alla, sedan ville hon se ät hvad hon behöftde. Under det mor nu sitter och väntar, kommer den gamle Meyer in med sina packor, som han lägger af sig på bänken i vrån, och börjar bjuda ut ett och annat. Först stod han likväl stilla och såg sig långsamt omkring; han brukade alltid göra så, och sedan visste han väl till hvem han skulle vända sig, ty han förstod sig på menniskor bättre än nägon annan. Då blef han varse den gamle Wendland, gom då ännu var i sina bästa år, ty dot är nu mer än tjugu år sedan, sittande vid det stora bordet uppe vid fönstret; midtemot honom satt slagtaren från staden, och de båda drucko köpskålen tillsammans, ty på samma eftermiddag hade de uppgjort en handel om gödboskap. Här kunde väl vara något att förtjena, tänkte Meyer och tog fram den gamla Iäderplånboken, som han alltid bar på sig; jag kände den väl, han bar den till sin död. Med plånboken i hand steg han fram till bordet och sade, då han stod der midt framför dem (mor hörde hela diskursen): FEfter herrarne båda i dag ha gjort en så stor affär, så skulle ni också bäda försöka er lycka. Jag har bara en fjerdedels lott qvar till nästa dragning. Dervid öppnade han plånboken och tog