Aftonbladet – 15 januari 1874, sida 3

hitom staden, då hon får se Meyer komma sig till mötes. Han fick också snart ögonen på henne och började då gå så fort, att mor, som genast såg att han ej hade sin vanliga packning på ryggen, kände sitt bjerta börja klappa och skyndade framåt, hon också, det fortaste hon kunde. De voro snart vid hvarandras sida och då börjar han se sig om ät alla sidor, tager mor i hand och bär sig så underligt och hemlighetsfullt åt, att hon blir rädd och ängslig, och slutligen hviskar han henne i örat: Mor Rintelin, blif ej rädd, vi ha vunnit på lotteriet, högsta vinsten! Det var som om äskan -hade slagit nor för hennes: fötter! Ingen glädje, endast förskräckelse kände hon, ropade: Herre Jesus! Herre Jesus! och ville springa in på krogen, men Meyer höll fast i hennes kjortel. Tyst, tyst! sade han, skrik för all del inte så! Den gode Guden bar hjelpt henne pch det är ju allt godt och bra. Men hvad skall jag nu taga mig tUl? utropade hon. Ta er till? frågade juden helt sakta, ni skall-ej ta er till något alls. Knip ni bara ihop läpparna och var tyst. Hör ni, mor Rintelin! var bara tyst, säger jag er!s Men det behöfde han allsicke säga henne, ty hon var alldeles förvirrad, så att hon ej kunde tala ett enda ord, utan vacklade framtt på vägen bredvid honom. Han tog hennes med sig in till staden, och då de kommit till hans böd, lit han henne gå in i bodkammaren för att hemta sig litet. Mat och dryck fick hon äfven, och under tiden frågade Meyer om hon också visste hur mycket hon hade vunnit, och att det var nära 5000 thaler, : (Forts)