Aftonbladet – 15 januari 1874, sida 2

hår såg ännu ljusare ut emot pannans mörka purpurfärg, men svarade intet utan böjde sig blott djupare ned öfver sitt arbete och fortsatte ifrigt att sy, under det min syster sade: du för icke göra narr af Christel, hon är en rar och god qvinna. Straxt derefter gick Christel ar rummet, och ruin syster frågade hvarifrån jag fått det infallet om OChristels rendezvoug, Jag berättade dä hvad jag hade sett, och hon trodde att det möjligen kunde hafva varit skolmästarens tjenstflicka, ty, tillade hon, den stackars Christel har varit så olyckligt gift, att hon visst icke befattar sig med några kärlekshistorier. Ar Christel gift? frågade jag förundrad, ty hon hade alltid tyckts mig hafvå något flickaktigt i hela sitt väsende. Ja, hon är skolmästarens svärdotter. Och är hennes man död? återtog jag. Enligt all sannolikhet, men man vet icke säkert, svarade min syster och tillade sakta, då hon hörde Christels steg i rummet bredvid: Hon är verkligen mycket olycklig, åu bör ställa så tilll att du en gäng för höra hennes historia, det är en hel roman. Dermed var samtalet slut. Det gjorde mig ondt att möjligen hafva sårat den stackars qvinnan med mitt obetänksamma geyckel; men hon var fortfarande lika vänlig mot mig som förut, och då hon just vid denna tid hade mycket att göra i min 8yters hem, så blefvo vi också snart goda vänner. En söndag, då hela familjen med barn och bjenstfolk hade farit in på marknaden inärmaste stad, befann jag mig ensam hemma med Christel, som man hade skickat efter ör att vara mig till hjelp.