Aftonbladet – 14 januari 1874, sida 3

SLILULEL Meddelade. De 450 beväringsynglingarne i Vesternorrlands län. Vi hafva redan förut omnämnt att justitieombudsmanren anmodat kon. befhde i Vesternorrlands län att: beträffande ifrågavarande ynglingars bestraffning meddela justitieombudesmanren underrättelse: 1:0) huruvida alla de ifrågakomna ynglingarne blifvit dömda för enahanda förseelse, rymning från befäl under hemmarschen från mötesplatsen eller icke; 2:0) hvilken myndighet, krigsrätt eller kompanichef ådömt bestraffningen och efter hvilket eller hvilka lagrum; 3:0) om innehållet af chefens begäran att ynglingarnes bestraffning skulle få ega rum i länshäktet; 4:0) huruvida den i Hernösand förlagda afdelning af Svea artilleriregemente är försedd med arrestlokal och huru densamma är beskaffad; samt 5:v) huruvida icke föregående års bevärings ynglingar. om ock ej så många på en gång, gjort sig skyldiga till enahanda förseelse, som nu är i fråga, utan att derför hafva blifvit till ansvar ställda. Då nu kor, befbde i Vesternorrlands län i skrifvelse den 3 innevarande Jan. månad till justitieombudsmannen inkommit med de infordrade upplysningarne, skynda vi att efter N. D, A. deraf lemna våra läsare del. Uti skrifvelse till kon. befhde den 8 sistlidne Nov. hade bataljonschefen vid Vesternorrlands beväringsbataljon, dels förmält att, sedan 450 man af bataljonens beväringsstyrka rymt under hemmarschen från årets möten, hvar och en af dem derför komme att enligt krigslagarne afstraffas med 5 dygns vaktarrest vid vatten och bröd, dels ock, då lämplig arrestlokal vid bataljonen ej fun nes att tillgå. anhållit att för ifrågavarande ändamål måtte blifna upplåtna så många ljusa arrestrum som möjligt å länshäktet i Hernösand. Vidare hade, uti skrifvelse den 21 November. bataljouschefen ytterligare anhållit dels att 12 utaf de å en bifogad förteckning upptagna beväringsynglingar ju förr desto hellre och på dag, som landshöfdingeembetet behagade bestämma, måtte inställas i Hernösand och efter kort förhör inför bataljonschefen ineättas i cellfängelset för undergående af 5 dygns arrest vid vatten och bröd för rymningsbrott; dels att omedelbart efter det dessa 12 blifvit bestraffade 12 andra måtte inställas för att på samma sätt undergå förhör och bestraffning 0. 8. v. till dess alla å förteckningen upptagna beväringsynglingar undergått sagda straff; dels att landshöfdingeembetet behagade förskjuta kostnaden såväl för arrestanternas auderhåll i cellfängelset som den kostnad, hvilken kan uppstå derigenom att beväringsynglingarne möjligen ej godvilligt infinna sig i Hernösand, utan måste hemtas, samt att landshöfdingeembetet likaledes behegade af de straffskyldige låta uttaga hvad sålunda förskjutits; dels ock slutligen att bataljonschefen måtte underrättas om den dag, på hvilken de 12 första beväringsynglingarne komma att i Hernösand inställas. Ytterligare hade, uti skrifvelse dem 15 näst lidne December, bataljonschefen jemte tillkännagifvande att 13 namngifna beväringsynglingar af årets andra klass. alla från Nätra socken, hvilka enligt vederbörande kontingentbefälhafvares till chefen inkomna rapport rymt från militärbefälet under hemmarschen från årets vapenöfningar, vid samma dag, med anledning af denna rapport, med dem hället förhör, inför chefen erkänt sitt rymnin sbrott samt. derför af honom hvar och en blifvit dömda till 5 dagars arrest vid vatten och bröd, under åberopande af uti förut inlemnade skrifvelse anförda skäl, anhållit det landshöfdingeembetet så snart ske kunde behagade bringa sagda straff till verkställighet. Beträffande hr justitieombudsmannens i fjerde punkten framställda förfrågan har kon. befhde insändt batterichefen OC. J. Isanders den 9 sist lidne December till länsstyrelsen ingifna förklaring, att den för 14:de batteriet af Svea artilleriregemente, som finnes förlagdt i Hernösand, förhyrda arrestloksl utgöres afett mörkt och tvenne ljusa, mycket små rum, med plats egentligen tör endast en man i hvarje, samt att det, äfven med batteriets nuvarande ringa effektiva styrka, 17 man, stundom händer att hela lokalen är för batteriet behöflig. Vidkommande derefter br justitieombudsmannens spörsmål, huruvida icke under föregående år beväringsynglingar, om ock ej så många på en gång. gjort sig skyldiga till enahanda förseelse, som nu är i fråga, utan att hafva blifvit derför till ansvar ställda, har kon. befhde inhemtat upplysning härom af bataljonens förre chef, numera landshöfdingen i Vesterbottens län hr A. Wästfelt, hvilken uti skrifvelse den 23 nästlidna December meddelar, att under ett af de fyra år han förde befälet öfver bataljonen, då andra klassens ynglingar ej voro till vapenöfning inkallade, beväringen aflemnades och afhemtades å lägerplatsen af kronobetjeningen; att under de tvenne derpå följande åren sådant medgifvande från länsstyrelsens sida fanns i marscbrouten intaget, att truppen till största delen fick färdas sjövägen, och att ehuruväl anmälan om förseelser bland den del af truppen. som marscherade landvägen, egde rum, dessa förseelser dock icke voro af den beskaffenhet, att de ansågos böra föranleda hållande af krigsrätt, så mycket mindre som rät telse, enligt hr landshöfdingens uppfattning, borde ske genom en förändring i marscbrouten och kronobetjeningens tilibållande att föra truppen efter densamma; samt att efter hemförandet af första klassens och afhemtandet af andra klassens beväringsynglingar år 1872 ett antal af dessa aflägsnade sig från kontingentbefälet. ehuru äfven då icke någon bestraffning dem ålades, utan aflät i stället dåvarande bataljonschefen till kon. befhdo en hemställan det kronobetjeningen måtte tillhållas egna större uppmärksamhet åt ynglinI garne. enär, enligt hr chefens uppfattning, rym. ningsförseelserna hufvudsakligen kunde anses uppkomme af bristande tillsyn från kronobetje. ningens sida. Vidare har kon. befhde upplyst dels att kon. befhde väl icke erhållit officiel uppgift om det i allar da lagom enlict hvilka hectraffningen hlif.