Aftonbladet – 14 januari 1874, sida 3

— Carl Lundgren—Jean Luie, Tichbornepretendentens förnämsta vitne, om hvilken äfventyrare vi för någon tid sedan talat. stod i torsdags inför rätta i London, af allmänna åklagaren åtalad för falskt vitnesmål. tvegifte m. fl. förbrytelser. Dagens sammanträde upptogs af vitnesförhör. Bland de vitnesmål. som afgåfvos, var det förnämsta af en förman Clarke inom den detektiva polisafdelningen, som omtalade hvad den åtalade meddelat honom, under det han satt häktad. ILnie hade förklarat, att han hade fått noga lära in hela den berättelse, som han sedan skulle förtälja inför domstolen såsom arfpretendentens vitne, äfvensom att flera personer, hvilka voro kände som arfpretendentens vänner och hjelpare, hade varit hans lärare. En afde vigtigaste bland Luies uppgifter var: vi skulle alla få hvar sin del i förmögenheten; men hr Onslow (den kände parlamentsledamoten, som isynnerhet tagit sig an arfpretendentens sak) skulle hafva största delen deraf. Jag skulle blifva hans kammartjenare och kapten Brown skulle blifva öfveruppsyningsman vid dockan i Southampton. Herr Onslow skulle skaffa honom den sysslan. Janes, från Holloway, skulle få ett värdshus. Whalley och Baigent skulle få delar af förmögenheten-. Brown, Janes, Whalley och Baigent voro vitnen för arfpretendenten. Luie sade äfven, att han aldrig tänkt aflägga något vitnesmål, utan hade lofvat det blott för att skaffa sig litet penningar. Men andra hade tvungit honom att göra det, och han fick aldrig gå ut ensam, utan en eller annan var alltid med honom.