Aftonbladet – 13 januari 1874, sida 3

Den gamle kabinettskurirn. Berättelse, öfversatt från Chambers Journal af Georg Scheniz. Jag öfvertygades mer occh mer, em att någon plundring aldrig har skett; men som jag Hört aut välnader icke spöka för nägon i vänlig mening, så läg hela händelsen mig tungt på sinnet; och så mycket mer, som jag icke vågade lätta mitt bekymmer genom att tala om hvad jag tänkte, Någonting oförklarligt hvilade öfver mitt lif, det begrep jag; fastän ingen mer än jag sjelt hade en aning derom. Jag var ett föremål för beundran iblind miva kamrater och för aktning ibland mina för: män; men sjelf intogs jag af en hemsk känsla hvar gång jag äter satte mig upp: i kurirsadeln, och jag vågade al drig lägga mig, uian att förut ba spänrt fast kurirväskan vid ena armen; men framför allt skydde jag för att vidare besöka värdshuset Da ire örnarne. Jag tog således bä danefter alltid den södra vägen på mina resor mellan Pstersburg och Paris. Jag gjorde gedermera mänga sådena i ambassadörens och uvans regerings tjenst, och alltid lika lyckligt. Jag for igenom Polen, när det varifullt uppror, och igenom Preus sen, när det höll på att tåga till Rhen för att åter insätta den äldre bomrbonska linier, och igenom Österrike, när der talades om att öfver Lombardiet anfalia Luävig Filip; men ingenting oangenämt hände mig under hela tiden; likasom ej heller någonting inträffade, som kunde sprida ljug öfver mitt eget hemlighetsfälla äfventyr, oaktadt jäg ej ett ögonblick förlorade det ur minnet eller underlät att efterspärsa min vorsel, hvar helst jag kom. Alla mina bemsödanden iden vägen förblefvo likväl fruktlösa, fastän jag ) Se A. B. n:r 7 och 8: