H Gall UlU, I HVUAOCHU HBUUIUAIVL UVARIVA ch om de medel, som för icka länge sedan rbjudit sig och genom hvilka Frankrike unde ha besparat sig oundvikliga katastroor, men hvilka blifvit förkastade, Han förlarade, att kejsardömet hade misslyckats, er marskalkens misistrar hoppades att lycag, men att man icke skulle återvända till en regime de compression, mot hvilken man å länge kämpat. Franclieu ingick der:f:er en skildrivg af kommunens teori och taade om de förgiftade doktriner, hvilka få ritt cirkulera i sambhällskroppen. Talaren lutade. på följande sätt: I sen huru vid varje val den revolntionära floden stiger Skratt från venstern), Huru väl organiseade municipaliteterne än må blifva sko!a de ock icke kuuna hejda demagogiens springatten. Clapier, komitens rapportör, talade erefter. I varma ordalag förklarade han, tt det framstälda förslaget egentligen afåg lagförslagets förkastande, hvilket för-j amlicgen redan tilterkänt skyndsam behand. i iz. Då de organiska lagarne blifvit antazna,. shöfdes ej den nu föreliggande lagen. Denna örklaring, genom hvilken talaren godkände tt af motståndarnes mest bindande skäl, pottogs med ironiska bifallsrop af vensern. Ernest Picard, som derefter uppsteg i tri unen, fäste församlingens uppmärksamhet å de ord, som Clapier yttrat. Han visade, l utt lagen blott var provisorisk och afsedd tt utgöra ett verktyg för att bestämma va ens utgång. Han sökte att rättfärdigs den L September, men möttes härvid af energi ka protester från högern. Han sporde, varför lagen af April 1871 icke kuude få iliämpas nu någon tid, då den djupaste f. od Hdde, Vid den tiden-, sade talaren, ialuerades vi af en stark känsla för en absoat decentralisation, Vi hade den största nöda att förmå er att antaga denna lag och in, under en så lugn tid kunnen I icke öra regeringen i afvaktan att lagen i sin relhst diskuteras. Om I viljen arrangera n digkussion före den allmäsna debitten skolen I visa landet, att det icke är för dess skull, som I önsken lagen, TI skolen bevisa, tt I ären icke en styrelse, utan ett parti vid makten. Picard yrkede att diskussionen landets intresse skulle uppskjutas till längre ram. (Längvarigt bifali frön venstern) Hartigen af Broglie var den näste talarea. Med den ifver, hvilken vanligen karakteriserar honom, förklarade han, att han var längt ifrån att vänta, att efter det församlingen tvenne gånger tillerkäat lagförslaget skyndsam behandling förslag skulle väckas om ett motsatt förfaringssätt. Det var omöjligt att afvakta en lösning af depontralisationskomitn, Efter aderton mänaers förlopp hade hon förklarat, att hon skulle framlägga en lag, hvilken hon dock icke ville anbefalla till församlingens sutarande, Det var derför blott en partiåtgärd stt begära undanskjutandet af ett lagförslag, bvi:ket regeringen absolut fordrade att blifva beväpnad med. Picard svarade i mycket lyckliga ordalag. Han kunde icke gåin på, att den närvarande lagen vore otillräcklig för regeringen tills de organiska lagarne blifvit antagna, Han frågade hvar de stormar vore, som sades utbryta öfver våra hufvuden. Skola vi förnya dessa stormigzs dis kussioner, i hvilka lidelserna togo öfverband öfver förnuftet? Det var ett vapen, regarin sen begärde, ett vapen, com den icke vägade fordra i eu allmän lag, utan hvilket dan sökte i en provisionel. Presiderten Buffet föreslog nu att man skulle votera om uppskjutandet af diskus sionen rörande den föreliggande lagen åerigenom, att de deputerade reste sig upp eller förblefvo sittande. Venstern, som var tal rikt representerad, reste sig nu mangrant, och äfven åtskilliga medlerömar af högern, hvars bänkar dock voro tunnt besatta, voterade på samma sätt för diskussionens uppekjntande. Det troddes att majoriteten var hos venstern, men byrån förklarade resultatet tvifvelaktigt. Man försökte sig ännu en gång, men åter förklarades resultatet tvifvelaktigt. Venstern protesterade och stor uppståndelse rådde på tribunen. Man skred vn till en vanlig votering och huissiererne satte omkring rösturnorna. Men i sanma ögonblick förklarade presidenten, att man begärt votering med namnupprop. Denna begäran hade utgått från venstern, hvilken önskade hindra högern från att rösta för frånvarande medlemmar, hvilket ofta sker vid offentlig voterirg. Den offentliga voteringen afbröts. Bonspartisten Haöntijens föreslog att voteringen skulle lemnas öppen till följande dag. Häremot protesterade dock venstern. Nu uppstod en häftig och förvirrad debatt, i hvilken Grevy, Fournier, de Kerdrel och äfven presidenten Buffet deltogo. Regeringsas vänner inse, att ett nederlag förestår för hertigens af Broglie vänner och ilbad utsändas i alla riktningar för att uppmana frånvarande deputerade att infinna sig, och stor oro råder inom församlingen... Medlemmarno af majoriteten ville draga sig tillbaka och göra en votering omöjlig, likasom venstern gjorde för någon tid sedan. Men ministern afstyrkte detta. Efter en långvarig digkussion skred man till votering med slutna sedlar. Endast 494 medlemmar voro närvarande, mer än 200 voro frånvarande. Voteringen slutade kl. 9 och utföll med 268 röster för Franclieus förslag och 226 mat detsamma, söledes med en majoritet af 42 röster mot regeringen. Den ministerkris, som härigenom uppstod och för hvilken vi förat redogjort, kan nu anses slutad, i det att, enligt ett i dag kommet telegram, nationalförsamlingen med 379 röster mot 321 antagit en af kögern framstäld motiverad dagordning, som innebär ett förtroendevotum åt ministeren. I England motser man med mycken spänning nya underrättelser från Guldkusten. Det antages, att de engelska trupperna börjat ein marsch mot Coomassie, Oaktadt bittills ingen för engelsmännen olycksbringande katastrof inträffat, utan expeditionen tvärtom i flere hänseenden varit lycklig, är man icke utan oro för de trupper, som nyligen afaeglat för att deltaga i kriget mot ashantees. Denna kuststräcka har nemli-! gen, som kändt är, ett elakt rykte för sitt! mördande klimat; och när man tänker på,: