STOCKHOLM den 13 Jan. Vi omtalade nyligen ett par besynnerliga metoder att främja den inhemska näringaflitens utveckling, hvilka blifvit bragta å bane inom Svenska slöjdföreningen här i hufvudstaden. Sedan dess har frågan om den ena af dem varit före till slutligt afgörande vid en slöjdföreningens sammankomst, och vi ha i vårt blai omtalat det med 35 röster mot 24 fattade beslutet, att föreniogen skulle gexom sin styrelse hos K. M:t begära tillåtelse att utdela föreningens me dals att i ljusblått band bäras å bröstet eller öm halsen af personer. som i och för föreningens bästa gjort en eller annan större uppoffring eller eljest verkat till realiserandet af dess syften, Under de dagar, kom förflutit sedan ifrågaversude beslut blef kunnigt, ha vi varit i tillfälle höra talrika ytiringar af de känslor af harm, ömkan och löje, som detsamma framkallat hos klokt och förståndigt folk. Man har harmats öfver tilltagsenheten hos den clique at tongifvande inom slöjdföreningens styrelse, som icka aktat för rof att vid en sammankomst, då af föreringens cirka 2000 ledamöter endast några få tiotal voro tillstädes, bringa till afgörande ett förslag, som afser att gifva åt föreningens bela verksamhet och sträfvan ea belt ny karskter, och detta utar att något offentligt tillkänna gifvande varit synligt derom, att en sådan fråga skulle vid sammanträdet förekomma, utan tvärtom den i annonsen om detsamma influtna underrättelsen om ett föredrag i ett tekniskt ämne gaf anledning förmoda, att detta föredrag var sammanträdets huf vuaasakliga, om ej enda ändamål. Med ett eådant sätt att gå tillväga låter detsig tvifvelsutan göra att genomdrifva hvad man behagar, ty alltid bör man väl kunpa genom påstötvingar under hand draga försorg om, att man bland ett par tusen personer för sanlade 30 å 40, om hvilkas beredvillighet att biträda ett å bane bragt förslag man kan vara förvissad, medan de oiika tänkande, okunniga om hvad som förestår, icke komma tillstädeg. Man har vidare fanvit det i hög grad ömkansvärdt, att blagd de styrande inom en förening, som har den svenska slöjdens befrämjande till sitt syfte och som väl derföre skulie söka att i främsta rummet uppmuntra idoghet, flit ech kunskapsbegär samt bidraga till kuoskapers utbredning och smakens oåling — med andra ord, att befordra utvecklingen af sädana goda och redbara egenskaper, som utgöra vilkoret för ell sans och varaktig framgång, samt af sådana nyt tiga inrättnivgar, som äro materiella vilkor för nämnda egenskapers fruktbargörande; — man har funnit det ömkansvärdt, säga vi, att bland dessa styrapde fionas personer, som tro sig kuvna verka Bpågot godt för föreningens syften genom att vädja till de dåliga lidelserna, till fäfängan och flärden, och som tänka sä lågt om dem, som kusna finna sig i tillfälle att verka nägot för den svenska slöjdens utveckling och lyftning, att de icke skola göra detta af radbart och allvarligt nit och intresse för dessa fosterländ:ska syften, utan endast för att tillfredsställa det ömkliga och barnsliga begäret efter en graanlåt på fracken, Man har slutligen icke kunnat undgå att med löja tärka på buru det af de 35 föreningsmedlemmarne genomårifna beslutet skulle taga sig utitillimpningen, i fall den åtrådda medalj utdelningen blefve medgitven. Det är alldeles gifvet, att om man med föreningens medalj belönade cnx uppoffring at den eller den storleken, kunds man icke uten Imannamån underläta att gifva samma belöning för andra bidrag eller uppsffringar af samma storlek, och på detta sätt blefve snart fixeradt ett visst pris, till hvilket föreningen hölle medaljer till salu! Kanske komma priset att stiga eller falla, likasom Å på andra varor, i mån af ökad eller minskad efterfrågan; men det faktiska förhäl d landet, att föreningen idkade medaljförsäljning, blefve i alla fall detsamma. Huruvida sådant öfrverensstänmer med begreppet om offentliga utmärkelsstecken, lemna vi åt dem att afgöra, hvilka tilläfventyrs mera än vi ha sig angeläget att hålla sådana i helgd. Men saken har en annan sida, vid hvilken vi tro oss böra ett ögonbiick Fppohälla 088. Slöjåföreningen bar tagit om hand åtskilTiga Btgärler, syftande till slöjdskickligheItens befrämjande, exempelvis upprättandet af ett konst-industrielt mussum, och det är säledes ganska önskvärdt, att personer, som kunna och vilja med gåfvor och understöd på ett eller annat sätt bidraga till sädara ätgärders framgång, icko derifrån afskräe kas, Nu lärer det emellertid kunna tagas för gifvet, att mången, som vore i stånd att 1 sådant hänseende lemna ett godt handtag, alldeles icke är benägen att i klokt folks ögon blottsatälla sig för misstanken att vara en narr, som vill köpa sig en medalj; och på det sättet torde föreningen och de bland dess sträfvanden, som förtjena att understödjas, kunna gå miste om flere bidrag än hoa skalle vinna genom sin vädjan till narrarnes fåfänga. Visst är i alla bändelser, att hon genom beslut, sådana som det i fråga varande, icke tillvinner sig tänkande merniskors deltagande och förtroende, Stockholms Stadsfallmäktige sammanträda i morgon för att till behand ling företaga det på deras bord hvilande förslag ti!l