Aftonbladet – 12 januari 1874, sida 3

Den gamle kabinettskurirn.? Berättelse, öfversatt från Chambers Journal af Georg Scheutz. Jag flög upp ur sömnen med en oredig föreställning ett någon hade trängt sig in i min särgkammare. Mod ena han den grep jag instinktmessigt en pistol, med den andra min depeschväska; men blide den ena och andra fanns tillhands; jag kunde i mörkret känna tenndosan inuti väskan, och rummet var tyst, och äfven skumt, med undantag af en smal mänsträle, som sken in igenom gafvelfönstret och tillJäs mig att se, att bordet stod qvar tätt intill dörren, dit jag hade skjutit det. — Någon kringströfvande räf rekite ha kommit skshoset alltför nära och väckt oväsendet Med några harmfulla utrop deröfver ingomnade jag åter. Fritz väckte mig i dagningen, och inom en halftimme var jag kter på väg. Det var nu storm med snöslask; jag hade en svår färd öfver sanka bedar och öfveravämmande bäckar; och gräl i öfverflöd med lata färjkarlar och prejande postmästare; men franska ambassadörens rang och kredit un: danröjde alla hinder; jsg svor och mutade, två medel, utan hvilka man ej kommer ur fläcken -i vissa länder. Nyfikna frägare förde jag bakom ljuset; vaktposter undgick jag lyckligt. Ambassadörens depeschväska läg närmast mitt hjerta så länge jag var vaken och under mitt hufvud när jag sof; icke ett ögonblick var hon skild ifrän mig; och jag kände mig helt lätt om hjertat, när ) Se A. B. n:r 7.