satt ni kommer med ännn en depesch? Förmodligen den, Bom ni sade att kurirn öfver Belgien skulle föra med sig — fortfor han och öppnade dosan. — Jo, det var just värdt att skicka en särskild kurir med två exemplar af Gazette de S:t Petersbourg! Det är den officiella historien om den olycklige prinsen, kan jag förstå; men ni hade icke behöft att göra er och mig besvär för det midt i natten. Fast — det är sanpt — ni kunde inte veta hvad gom fanns i dosan! — Ambassadörn är besynnerlig ibland; men ni har följt order, och er skulle jag kunna ur. säkta för hvad som helst, efter en så utom ordentlig skyndsamhet, som den ni lemnade prof på, när ni kom bit i går afton.. I går afton, era excelleng? sade jag. oviss om jag hade hört rätt. Jar, sade ministern och lade sig åter till hvila, Er ankomst i går natt, för att af lemna brefvet ifrån ambassadören redan klockan half elfva, var ett mästerstycke til! karirfärd. Jag vet att uppskatta trogns tjeneter; jag har anmält er bragd för med borgarekonungen, och j2g lyckönskar el till det bifall, bvarmed han har täckts he åra er. Det enda, som härvid kan anmär kag, är ambassadörens något långt sträckta embetenit med den särskilda depeschen öfve! Belgien. — Men god natt nu, min vän, gå och lägg er sjelf! Ni kan behöfva det och var försäkrad om att er utmärkta tjens skall uppskattas som sig bör! Och der med svepte hans excellens in gig i täcke och lät mig gå. Säkert var det sjelfbevarelsens drift, som afhöll. mig från flera frågor; men jag lem nade rummet med åtskilliga funderingar öf ver om ministern eller jag sjelf hade mis förståndet. Var det han, så delades vurmel af hans kammartjenare och hans portvakt