Aftonbladet – 12 januari 1874, sida 3

samma blick af bekantskap och öfverrask: niog, som portvakten nyss förut; och han skulle utan tvifvel ha ställt på mig ett halft dussin frågor, om jag icke hade hejdat honom med min begäran att genast blifva anmäld hos hans excellens. Medan han gick in att anmäla mig, tog jeg fram min vattentäta väska för att hafva tenndosan i ordning. Denna var mig välbekant sedan gammalt, men när jag nu betraktade henne närmare vid lumpskenct, märkte jag att sigillet, som ambassadörn hade satt på henne i min närvaro, var borta. Dosan kunde öppnas obehindradt, och jag öppnade henne i fuli förtviflan; men i stället för ambassadörns hemlighetsfulla och vigtiga bref, för hvars frampkaffande jag hade ansträngt mig natt och dag, och som jag hade blifvit klagd attendast lemns omedelbart i franska krigsministerns egna hän der, fann jag två exemplar af Gazette de S:t Petersbourg — och ingenting vidare. Fasa och förvirring öfverväldigade mig så, att jag icke erinrar mig hvad som föreföll innan jag befann mig i ministerns sängkam mare. Jag föreställer mig blott att kam martjenaren hade återkommit med befallning att släppa mig in och att jag mäste ba sla git igen locket på dosan och följt med henom medvetslöst. Jag befann mig framför den förnäme mannens säng och lemnade fram dosan, med förskräckelse öfver att hs förlorat depegchen och alldeles oförmögen att kunna säga huru det hade gått till. Ministern satt i sängen, men tycktes half sofvande. Jag hade aldrig sett honom förut och denna depesch var den första jag medförde till honom; men han helsade mig ännu mera bekant, än hans portvakt och hans kammartjenare bade gjort nyss förut. Är det möjligt — sade han gäspande —