Aftonbladet – 10 januari 1874, sida 2

len, som satt med så säkra och så försigtigt rangerade kort på hand, kunde sluta med att förlora spelet, Nog af: furst Teodor var chefen för polska partiet; polackarne voro färdiga atrresa sig; Dumonthade gått med trenden fram och tillbaka, någraveckor bortåt mellan sig herres palats och franska ambassadhotellet — när med ens båda herrn och tjenaren försvunno. Det hviskades att en polisofficer hade jemte sina handtlangare setts inträda i Ozinoffska palatset, sedan vakter blifvit ställda utanför alla nortarne; att de hade stannat derinne tillräckligt länge för att hinna noggrannt genom leta fnratens skrifrum och byrker; och att de slutligen hade begifvit sig derifrån i en väl tillsluten täckvagn, tillika med — som det traddeg -både fursten och hans kammartjenare. Furstens husfolk lemnades i öfrigt qvar i sina vanliga boningsrum; men en polisofficer och åtskilliga hans medbjelpare inqvarterade sig i furstens egna rum och anställde dagliga förhör der med samtliga tjenarne, från hofmästarn till stallpojken vilka upptäckter som härigenom vunnos visste ingen; men Siberien förutspåddes för den stackars furst Teodor; och när hang excellens befallde mig in i sitt kabinett klockan 7 samma afton, hade han kommit under fund med försvinnandet en halitimme förut. Jag förvånades icke att finna hans excellens i en upprörd sinnesstämning, sor han likväl omsorgsfull; sökte dölja, jag hade sjelf redan hört hviskas om anledningen. Kasper! sade han, du måste genast till Paris, och skynda dig det fortaste du någonsin kan. Jag skulle icke vilja anförtro depeschen åt någon annan; det är äfven af yttersta vigt att du icke förlorar den ur gigte, innan du har lemnat den i krigsministerns händer. Jag hade redan lagat mig i ordning så snari jag fått höra ryktet, och ambassadören smålog på det huldrikaste, då jag förklarade mig färdig att genast kasta mig i