som vi för några dagar sedan meddelade. Både hans sjelfberöm och hans opassande nsinuationer lemna vi helt obekymradt derhän. Blott en punkt må, i samband med fvanstående, beröras. Viha ej kunnat gilla. att man. för att få det öfverflödiga konsuatet å Malta indraget, skulle inrätta ett iyrt generalkonsulat i Hamburg, dit det förras innehafvare kunde förflyttas. Härmed hvarken uttalades eller menades, att hr Munch-Reder skulle vara till befattningen olämplig eller af befordran oförtjent; frågan gälde blott denna befattnings behöflighet och lämpligheten af ett sådant arrangement. När vi, för ett par månader sedan, först yttrade oss om konsulatet i Hamburg. hade vi äfven anledning att beröra de samtidigt till ansökning kungjorda befattningarna i Helsingör och Shanghai. Vi ha sedermera inhemtat, att kommersekollegium, i olikhet med hvad vi då ansågo oss kunna förutsätta, verkligen förordat bibehållandet af så väl den mindre nödiga tjensten i Helsingör. som den bevisligt misslyckade arordningen vid generalkonsulatet i Shanghai, der en svensk eller norrman, med titel af vicekonsul och konsulatsekreterare, skall anstälias såsom commis å den för våra handelsoch sjöfartsangelägenheter fullkomligt främman. de och ointresserade amerikanares kontor, som bär titeln af svensk-norsk generalkonsul. Vi böra emellertid tillägga, att kollegium just icke synes hafva varit rärdeles fast öfvertygadt om åtgärdens förträfflighet. Kollegium hade är 1870 tillstyrkt den under förutsättning blott, att beslutet af 15 Nov. 1867 om upprättande af ett lönadt ge: neralkonsulat i Hongkong tillsvidare ej kom. me att bringas till verkställighet. Öch nu tillstyrker kollegiam samma åtgärd, emedan det har anledning antaga, att generalkon suln i Shanghai icke är i besittning af den kännedom om de förenade rikenas handels och sjöfartsmed flere förhållanden, som är nödvändig för en ändamälsenlig vård af de förenade rikenas intressen. Vi bedja, at! man måtte lägga märke till dessa ord, hvari uttryckligen erkännes att generalkonsuln : Shanghai alls icke förmår uppfylla, hvad med hans embete afses. Emellertid syner hans fördel a? ett uppdrag, som ingalunds tillförsäkrats honom på lifstid, gälla mer är de förenade rikenas, eftersom den år efte år får förhindra den länge påtänkta ombild ningen af vårt konsulatsväsende i östr Asien, och eftersom man, till öfverskylande af bristerna, fortfarande äflas med en dy! nödfallshjelp, gom redan befunnits oända målsenlig. De traditionela missbruk inon ikonsulatsväsendet, hvilkas afhjelpande mn mera åtminstone ej kan förhindras deraf att högre politiska värf lägga beslag p utrikesdepartementets hela tid och omsorg framträda här i särdeles bjärta drag: em betet är till blott för personens skull, oci dennes intressen anses så sacrosankta att jemförelse dermed allt annat sjunker ne till bagateller.