Några militära riksdagsönskningar. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då alla civila embetsmän kunna hysa grundade förhoppningar, att redan under nästkommande år erhålla ett dyrtidstillägg, som riksdagen säkerligen beviljar såsom löneförhöjning under den kommande tiden, så hafva deremot de militära tjenstemännen inga förhoppningar att i den närmaste framtiden erhålla någon den allra minsta förbättring i sina så ytterst knappt tillmätta löneförmåner; månne det då icke kunde vara skäl att åtminstone låta litet rättvisa vederfaras dem i afseende på de många afdrag, de få vidkännas i icke så få procent af lönen? De äldre regementsskrifvarne uppbära ännu provision på den uppbörd, som numera af kronofogdarne verkställes, och lära vara berättigade till denna inkomst, som dem at löningsdirektionerna anvisas, och då en kongl. resolution fallit i frågan till förmån för regementsskrifvaren, så antages troligen allmänt, att saken ej står till att få ändrad, ehuru frågan torde ställa sig helt olika, om löningsdirektionerna vägrade att tilldela provision åt en för uppbörd, som af en annan göres, och regementsskrifvaren hos K. M:t, med anledning deraf, begärde ersättning för mistad inkomst; men då ej nu så sker och endast sju eller åtta regementsskrifvare inom hela indelta armån torde hafva så gammal fullmakt, att de ej äro underkastade lönereglering, så vill det sy nas, som billigheten talade för att dessa få regementens och kårers löntagare ej få vidkännas afdrag, som deras kamrater äro befriade ifrån, och detta så mycket hellre, som flere af dessa regementen just äro ibland de lägst aflönade inom armån; en omständighet bör, vid bedömandet af denna fråga, kanske ieke lemnas alldsles obeaktad, nemligen att dessa afdrag göras icke allenast på officeraregs och underofficerares, utan äfven på korporalernas aflöning. Hela beloppet, som behöfves, för att hålla dessa regomentsskrifvare skadeslösa för mistad inkomst, uppgår till cirka femtusen riksdaler om året, emedan en del af dessa regementen hafva ganska litet indelta räntor och kronotionde sig anvisade, men deremot andra hafva mera, så att högsta uppbördsprovisionen, omkring 1100 rår, torde drabba ep kär, och lägsta, ungefär 150 rdr, ett af de största regementena. Säkerligen kan man hoppas, attriksdagen ej nekar den hittills så styftmoderligt behandlade indelta armån denna lilla summa, om den i vederbörlig ordning begäres, kynnerligast som densamma sannolikt kommer att nästan krligen minskas och snarligen ej vidare behöfva utgå, då medelåldern på dessa, här åsyftade, regementsskrifvare ät. verstiger 65 år, Att få den ofta omtalade, men alltid lika tryckande, qvarlemnade ackordsamorteringen borttagen, är kanske ej att hoppas, hur mycket det än är att önska, men då den ej avsåga lämplig att borttaga, utan i sammanhang med en armeorganisation, då Andra kammaren här om året var villig dertill, för att göra något äfven för indelta arma, på samma gång den lemnade hehöfliga, äskade anslag till artilleriot och fortifikationen mi. m,, så får väl den nuvarande generationen tåligt bära på bördan, som ursprungligen pålades tillfölje af rikets ständerg derom uttalade önskan, om ej den nuvarande represeniationen skulle önska lätta på den, hvartill icke behöfves några stora anslag, då amorteringen kan göras på längre tid än som är beräknad i den nu gällande planen, enligt hvilken den antagligen är slut 1884. Aldra största beloppet af obligationerna innehafves af riksbanken, en mindre del af armåförvaltningan och cirka 150.000 riksdaier äro 1 allmänhetens händer, hvilka gåledes vore de som först behöfde injösas; om detta skedde på tre år, vore 50,000 riksdaler hela beloppet, som behöfde anvisas för åstadkommande af en ganska god förbättring i armåns aflöning, som verkligen kräfver någon snar förändring till ett bättre, om ställningen skall vara bållbar, och tyckes det ofta upprepade skälet, att befäl fås ändå, ej längre kuona rätt väl användas för bevisande af obehöfligheter af någon förbättrad ställning, då det snart blifver mer än svårt att få fullt lämpliga korporaler och underofficerare, hvilka kunna såsom arbetare, utan någon slags yrkesskicklighet, erhålla en dagsaflöning uppgående till högre belopp än hvad som af kronan bestås officerare vid extra kommenderingar; äfven officerare är det nu vida mindre tillgång på än för några år sedav, hvilket bäst synes på de södra och norra regementena; afgången isubalterngraden är nu mycket större än förut 4 torde komma att äl vidare vdligt ökas, då ingeD jdm besitter någon duglighet och för