emedan kapten Mihlenfels gifvit den löfte att få göra inhuggning, men ej tillät det, sedan den ena sqvadroner så oväntadt försvunnit från valplatsen. Vid samma tillfälle träffades Viktor af er förlupen muskötkula, som gick in och stan nade i pelskragen. Denna kula skänkte han för ett par år sedan till ett minne åt den, com skrifver dessa rader. I träffningen vid Bornhövd under kriget mot Danmark kom sqvadronen fram på val platsen just då affären var slutad. Den ännu lefvande generalen Cederström, som förde högsta befälet och blifvit blesserad låg under ett träd, omgifven af officerare. I Holstein fick Viktor af en boude, hos hvilken han var inqvarterad, höra, att danskarne under reträtten sänkt ett par malmkanoner i en rära liggande bäck. Han rapporterade förhållandet till ryttmästaren G., som först misstrodde saken, men sedermera lät Viktor anställa undersökning. Oaktadt den rådande kölden dök V. under vattnet och lyckades lägga ett rep om den ena kanonen, som uppdrogs; äfven den andra upp: halades. De sändes begge till kronprinsen Carl Johan, som då var i Kiel. Viktors vackra uppträdande gjorde honom alltid kär för hans gamle ryttmästare, långt sedan de begge nedlagt svärdet. För 10—11 år sedan sökte baron Gyllenkrook, som bodde på Sisclairsholm i Skåne, upp Viktor, talade med honom om gamla minnen och tillställde ett gästabud för honom och öfrige lefvande bland krigskamraterna, Vid bordet var G. omgifven af 12 bland sina förra bussar. För många år sedan räddade Viktor jemte två andra behjertade män under en svår storm en engelsk besättning från ett strandadt fartyg. För denna bedrift erhöll han en penningbelöning af 100 rdr, men hvad som ännu mer gladde honom, var, att vid nästa sqvadronsmöte han framkallades för fronten, hvarefter ryttmästaren lät bära fram två glas fyllda med vin och efter ett lofordande tal drack med sin raske korporal. Viktor var en väldig skytt, och utan tal äro de harar, rapphöns, orrar m. m., som stupat för hans säkra lod. Sin sista räf sköt han vid nära 80 års ålder, oaktadt redan då under flere år synen varit försvagad. Ännu under sista hösten var han som he dersgäst med på en klappjagt i närhe:en af hans hem, men härvid spraog ett rådjur förbi honom på 10 alnars afstånd, utan att gubben hade någon aning derom. Vid sin död lemnade han efter sig hustru (i andra giftet), 5 barn, 28 barnbarn och 6 barnbarnsbarn. En afdelninvg af den i Engelbolm förlagda sqvadronen af husarregementet Carl XV gaf bonmnörsalut vid grafven. Flere i Engelholm bosatte officerare hedrade hans minne genom att närvara vid begrafningen.