En veteran af indelta armån. Den 24 sistlidne November afled vid närmare 84 års ålder f. d. korporalen Pehr Viktor, en af de få återstående veteranerna från Sveriges sista krig. Född i Rebbelberga socken af Kristianstads län den 20 April 1790 antogw Viktor 1806 till reservkarl på Skånska hussrregementet och Bjäre härads sqvadron. År 1808 tjenstgjorde han bland en trupp vargeringsmän från Skåne på kanonjullarne i Ålands skärgård, hvarifrån det illa utrustade och beklädda manskapet återvände till Stockholm sommaren 1809. Följande året bief Viktor:husar på nyssnämnde regemente och sqvadron, med hvilken han som ständig midtelman bivistade 1813 och 1814 års krig i Tyskland och Holstein. Efter hemkomsten gvarstod han på regemontet till 1844, då han erhöll afsked med pension. Sedermera fortfor han att ända till för 7— 8 år sedan tjena som jägare och skogvaktare på Engeltofta gård, en befattning, som han redan förut under många år innehaft. At H. M;t konung Carl Jolan erhöll Viktör vid denna gårds försäljning en gåfva at 2 eller 300 rår för trogen tjenst. Som utmärkelsetecken från kriget bar han tapperhetsmedaljen och ryska korset. Under kriget mot Napoleon bivistade kan stormningen af Leipzig och bataljerna vid Dennewitz och Dessau, Vid de begge senare affärerna var Bjäre härads jemte en annan sqvadron af regementet kommenderad som kanonbetäckning för ett batteri af Vendes artilleriregemente under kapten Mihlenfels, gom dervid lärer hafva utmärkt sig. Viktor hade mycket att omtala från dessa tider. Några berättelser inå här inflyta, som visa, att han varit med i elden, Vid Dennewitz måste batterist tystna och draga sig nägot tillbaka af brist på ammunition, Sedan ett par utskickade husarer återvändt med den otåligt väntade ammunitionen, ryckte batteriet med en eqvadron på hyardera flygeln fram i fyreprång, bröstade upp i en Handvändning tätt inpå fransmännen, som bildat fyrkant, och sände dem en karteschsalva, hvilken nedslog ett stort antal, medan resten kastade vapnen ifrån sig och upplöstes i vild flykt, Viktor såg en hög iransk officer, som höll sin häst i en affyrkantens vinklar, störta till marken, Pytte riet kommenderades att förfölja, och red öfver de fallue, hvarvid ryttmästaren Gyllerkrook vände sig och ropade till folket: Riden så varligt I kunnen — men fram mäste vi. Flere fallne fransmän talade till Gyllenkrook, gom svarade dem på deras språk. Vid Dessau hände det, att ryttmärens på den andra sqvadronen häst nedslogs af, en kanonkula, hvarvid panik uppstod bland husarerna, som bröto lederna och bör jade svärnia samt efter en liten stund vände och begåfvo sig i sträck tillbaka. Ryttmär staren, som endast fött en kontnsiön, led des bort af ett par officerare, Ryttmäsrta: ren. Gyllenkrook blef mycket misslynt,