studerande af Wermlands nationer i Upsala och Lund. Penningarne, som bsnämnas den Mellqvistska stipendiifonden, skola af Inspektores utlånas mot säker inteckning — och om räntan blifver fri, till högsta möjliga ränta. — Årliga räntan delas jemt emellan tvenne företrädesvis teologie studerande och ifrån Carlstad. Lunda Vbld, som meddelar detta, tilläger: I slutet af testamentet keter det, att det hvarken kan eller bör klandras, enär min förmögenhet är förvärfvad och mig veterligt ingen slägtinge finnes på hela jorden. Testamentets exsekutorer hafva ock om allt detta kunnat bevara en så stor hemlighet, att inspektor för Wermlands nation i Upsala först för ett år sedan, och härvarande inspektor först helt nyligen och tillfälligtvis fått kunskap om i fråga varande sak, och detta ehuru snart tio år äro förflutna sedan testators död. Att emellertid ryktet talat sanning, derpå har man redan erhållit ett glädjande bevis deruti, att sextusen kronor blifvit hit öfversända; men resten jemte tio årsräntor kommer att bero på laga redovisning. Vi skola, när en sådan erhålles, förskaffa oss del af densamma och då återkomma till denna ganska märkeliga sak. Ty af exsekutorerna är den ene en kronofogde och den andre en kyrkoherde.